Gestaltning Strömstad

Klicka på bilden för att göra den större.

Sofia Helgen, Anna Lena Ysander och Annika Lundin 

Åldersnormen

I svensk lagstiftning finns det sju diskrimineringsgrunder och ålder är en av dem. Att prata om makt och normer i förhållande till ålder kan vara särskilt intressant för oss som ska undervisa väldigt unga elever. Vi bör ha reflekterat över hur vi talar till och om elever på grund av deras ålder. Normen gällande ålder är att vara vuxen. Den vetskapen behöver varje lärare ha med sig in i klassrummet för att kunna bemöta eleverna på ett bra sätt.

Enligt Ung och Dum (youtubefilm, ålder som maktordningen), så benämner de flesta tidningar etc. ung ålder som något negativt. Att vara ung är att vara oansvarig och barnslig. En annan vanlig fras är ”hon är väldigt duktig för sin ålder”.  Den frasen indikerar på låga förväntningar på den som är ung. I filmen av Ung och Dum hävdar de även att eftersom alla vuxna en gång varit barn så vet de hur det är att vara ung. Det gör att åldersdiskriminering accepteras, eftersom barnen kommer få möjlighet att utöva makt över andra när de blir vuxna.

Eek-Karlssson i Elmeroth (2016, s. 19) menar att en professionell lärare är ”medveten om sina maktresurser och förhåller sig reflexivt till dessa”. Våra elever är ju de facto betydligt yngre än oss själva. Vi kommer att bestämma saker om eleverna som vi inte skulle uppskatta om någon gjorde mot oss. På min VFU hade jag en konflikt med några elever huruvida de skulle ha jacka på sig eller inte. Det var vår i luften och solen sken, men det var bara någon plusgrad. Jag sa att de var tvungna att ha jacka på sig. De sa indignerat att ”vi märker väl själva om vi fryser!”, och det har de ju alldeles rätt i. Om någon hade kommenterat min klädsel på det sättet som jag gjorde mot eleverna hade jag blivit ganska sur. Det var ett exempel på när jag använde ”vuxenmakt” över barnen. Det var inte något jag reflekterade över då.

Barnen skulle i högre grad kunna bestämma mer om sig själva, men vi vuxna måste ju också vara med och vägleda barnen. Vi behöver hjälpa dem att se konsekvenser av beslut som de fattar som kanske är svåröverskådliga för ett barn.

/Maria Hårsmar

Kränkt? Mobbad? eller inte alls?

Här kommer en fråga som vi berört vid flera tillfällen inom vår grupp det skulle vara intressant att höra era tankar om detta.

Med risk för att bli kritiserad skall jag nu ge mig in i debatten genom att återberätta något jag hörde på radion för ett tag sedan att ”det har gått mode i att bli kränkt” det pratas i alla förekommande medier om kränkningar i alla former. Även Stig Björn Ljunggren i UR programmet om Härskartekniker menade att vi är så lättkränkta i dagens Sverige.

Jag skall inte på något sätt försvara den som kränker med avsikt, jag har själv blivit kränkt och vet hur det känns. Jag har genom livet haft ganska tuffa jobb som Ordningsvakt och P-vakt, där är kränkningar vardagsmat. Därför har jag nog en mycket hög tröskel för vad jag anser är en kränkning.

Mina egna barn har jag tränat i att tro på sig själva och inte låta någon trampa på dem. I vår familj har vi en rå men hjärtlig jargong, något som de tagit med sig till skolan på gott och ont. Mina barn har aldrig blivit mobbade, utan snarare ställt sig på den svages sida.

Min farhåga är när jag får en egen klass är att jag inte kommer att vara lyhörd nog och att inte ta ”i mina ögon skitsaker”/kränkningar på allvar. Jag har lätt för att säga "bry dig inte om det"

Däremot kommer jag lägga mycket kraft på att stärka elevernas självkänsla och på det sättet minska deras mottaglighet för kränkningar. I boken Levd demokrati kallas de för överlevare, de som utsätts för mobbing men inte känner sig mobbade (Ekerwald, Säfström, 2012). En människa som är trygg i sin person har högre tolerans mot mobbing, mobbarna skall inte få lyckas. Vaccinera barnen mot kränkningar!

                                                     Jag ger inte upp!

                                                                                                       Foto privat

Gestaltning Karlskoga 1

Klicka på bilden för att göra den större

Amanda Kvick, Michaela Källström, Mathilda Wirback

Gestaltning Karlskoga 2

Klicka på bilden för att göra den större!

Therese Johansson

Jennifer Pavlovic

Maria Hårsmar

När man inte tillhör gruppen från början

Eftersom jag redan hunnit läsa några av veckans blogginlägg har jag sett att många precis som jag har fastnat för UR-serien ”Rektorn” och frågor runt elever med svenska som andraspråk. Av den anledningen hade jag först tänkt mig att skriva mitt blogginlägg om något annat, men detta är ett område som jag finner intressant av många anledningar. Dels så är min man från Polen och när jag träffade honom för snart tio år sedan kunde han inte ett ord svenska, och knappt någon engelska heller, vilket innebär att jag under dessa år har fått följa hans språkutveckling. Att min man kommer från Polen innebär även att vi umgås med andra familjer som flyttat från Polen till Sverige och som även de håller på att utveckla sin svenska. Jag har även jobbat som lärare på SFI och läser för tillfället en helgkurs på distans i svenska som andraspråk, så när jag stötte på kapitlet ”När man inte tillhör gruppen från början” i ”Normkritiska perspektiv – i skolans likabehandlingsarbete” så kanske det inte är så konstigt att jag fastnade för det.

Kapitlet tar upp mycket som är intressant. Bland annat att elever kan känna sig särskiljda, utanför och okunniga i den svenska grundskolan samt hur de har en längtan efter att få tillhöra klassgemenskapen. Detta är något som även rektorn Lina lyfter i ”Rektorn”. I kapitlet jag fastnade för lyfter Torpsten (2014) att interaktionen mellan elev och lärare är avgörande för språktillägnande och att eleverna når bäst resultat när de känner att de ingår i klassens lärandegemenskap. Motivation och gemenskap lyfts som två begrepp som är starkt kopplade till lärande där gemenskap anges som viktigt för att eleverna ska kunna utveckla det svenska språket och känna tillhörighet. Något som lyfts i kapitlet och som jag tyvärr känner igen är att vissa lärare upplever ett annat modersmål än svenska som problematiskt, att de har negativa attityder till och tänker kompensatoriskt i förhållande till andraspråkselever samt att de upplever utländsk bakgrund som en brist. Detta känns sorgligt även om undervisningen av andraspråkselever självklart ställer andra krav på läraren. Något jag reagerade på under min VFU var att svenska som andraspråksundervisningen angavs som en extra anpassning när svenska som andraspråk egentligen är ett eget ämne som ska vara likvärdigt med ämnet svenska, även om fokus ligger lite olika då det är skillnad på att lära sig ett andraspråk gentemot all lära på sitt modersmål. Att andraspråksundervisningen kan upplevas som indirekt diskriminerande är något annat som lyfts i kapitlet ”När man inte tillhör gruppen från början” och här tänker jag att hur vi pratar om ämnet med elever och föräldrar kan vara av stor betydelse. Kapitlet väcker många frågor och funderingar och jag skulle nog kunna skriva hur mycket som helst om detta men då skulle inlägget bli alldeles för långt. Det jag framförallt funderade över när jag läste kapitlet är på vilka sätt vi kan jobba för att andraspråkselever ska känna tillhörighet och motiveras i sitt lärande. Kom gärna med tankar och funderingar kring detta.

 

Bild hämtad från Creative Commons

https://openclipart.org/detail/270507/diverse-student-group-work

Skapad av: espertus

 

 

//Therese

Reflektioner kring Ur programmet Rektorn - andraspråks elevers undervisning

Det som jag tyckte var mest intressant var synen som Lina hade kring hur man ska undervisa andraspråks elever.

Att de elever bör få en fördjupad undervisning i några veckor i endast svenska och matte innan de går ut i en klass. Jag tycker det låter bra men är det en bra lösning? På min VFU skola har man ett annat synsätt. Där börjar de nyanlända direkt i en klass från dag ett. Man anser att de eleverna måste få känna att de tillhör en grupp så fort som möjligt och måste få lyssna till språket så snabbt som möjligt för att lära sig förstå det. Sedan får de gå in till en speciallärare under svenskan och matematiken för att få extra hjälp plus någon lektion med tolk erbjuds. Är det ett sunt tänk? Jag tänker själv hur jag skulle känna om jag blev satt i en klass i Kina till exempel utan några som helst förkunskaper. Jag skulle ju tycka det var jättejobbigt att inte förstå ett ord av va någon sa. Man skulle inte kunna hålla som koncentrerad eller motiverad.
Elmeroth skriver att andraspråks elever ofta känner sig utanför klassgemenskapen för att de särbehandlas på grund utav att de har egna lektioner och klassrum, detta trots att forskning visar att enlighet och gemenskap ger bättre resultat (Elmeroth 2012, s.75-76).
Så frågan är då, vad gynnas eleverna mest utav? Att slungas in i en klass och få vara med på det mesta från början eller att de får några veckor med egen undervisning innan de börjar i klassen? För- och nackdelar?

Andra viktiga saker att bära med sig när man ska undervisa är att:
- Man har tydliga mål att arbeta mot och att man vågar ha förväntningar på de nyanlända eleverna. Är det inte så att man lyckas bättre om har förväntningar på sig? Jag tror det. När man fick höra att eleverna kände sig missnöjda för att lärarna nöjde sig med att dom klarade G gränsen så fick man sig en tankeställare. Är det så överlag? Att vi bara siktar mot ett G kring dom nyanlända?

- Vikten av att vara positiv och se möjligheter. Att man inte ser vissa elever som problem att dom är "svåra" att anpassa till undervisningen. Utan hur skolans resurser kan omorganiseras för att passa dessa elever. Skulle det vara möjligt att ändra någon lärares schema helt termin för termin efter behovet hos eleverna, för att bara fokusera på matte och svenska exempelvis som Lina gjorde?

/Amanda Kvick

(http://www.ur.se/Produkter/190186-Rektorn-att-andra-en-skola)

(http://www.ur.se/Produkter/190191-Rektorn-avskedet)

Vad definierar ett gott ledarskap?

Vad definierar egentligen en god ledare och ett gott ledarskap? Vad är det egentligen som gör en person till en bra ledare? Igår satt vi tillsammans i studiegruppen och diskuterade detta och till största del hade vi nog alla samma åsikter. En god ledare är bland annat en person som är tydlig och uppmärksam, lyssnar till andras tankar och åsikter, är öppen, ärlig och kan diskutera sitt ledarskap med andra människor, hen är också bekväm i sin roll samt har mål uppsatta och styr sin grupp mot just dessa.

När jag idag kollade på ett avsnitt av ”Rektorerna om ledarskap” på UR-skola blev jag väldigt inspirerad. I avsnittet ”Spela på bästa fot” intervjuas Pia Sundhage, förbundskapten för svenska damlandslaget i fotboll. Hon berättar bland annat om sitt ledarskap och hur det kommer sig att det gått så pass bra för de lag som hon coachat. Även Sundhage nämner det här med att sätta upp tydliga mål och visa på för sina elever/spelare vart man tillslut vill komma. Hon menar också på, precis som många andra, att en ledare är en förebild. Hur vi som ledare ställer oss till det som ska läras ut påverkar eleverna väldigt mycket. Sundhage tror att mycket av ledarskapet ligger i att bygga relationer med sina spelare/elever, att skapa dialoger med dem och sedan tillsammans ”coacha varandra”. Att liksom bjuda in dem till att själva också påverka vägen mot de uppsatta målen, det som vi i skolan kallar för elevinflytande.

Enligt LGR11 ska alla elever få delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen för att utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar. Detta tolkar jag som att eleverna ska få vara med och bestämma vad undervisningen ska handla om och hur undervisningen ska gå till. När man läser ”Skolverkets material om delaktighet och inflytande” finner man mycket positivt om att låta eleverna vara med och styra mot målen. Bland annat kan man läsa att genom delaktighet och inflytande involveras eleven i skolans verksamhet och motivation, ansvarstagande och lärandet växer. En god ledare ska alltså låta eleverna få inflytande över undervisningen. Under mina VFU-perioder tycker jag mig inte ha sett ett allt för stort elevinflytande i klassrummen. Vad kan det bero på? Kanske är det på grund av att vi arbetar i de yngre åldrarna? Att vi ser eleverna som ”för små” att bestämma. Eller har det kanske att göra med vår uppfattning av vad ett gott ledarskap är?

 

// Michaela Källström

Bild hämtad från creative commons

https://openclipart.org/detail/205589/teacher-and-Child

Skapare: SnipsAndClips

Att vara en god ledare

Idag har vi reflekterat kring och diskuterat hur man är en god ledare. Diverse egenskaper hos en bra ledare kom till tals, så som att vara en god lyssnare, se alla elever, vara uppmärksam, flexibel och anpassningsbar. Några kriterier som jag fastnade speciellt för var hur viktigt det är att en lärare är bekväm i sin ledarroll. Detta för att eleverna snabbt märker om man är osäker, och då ofta blir det själva som en följd. Även hur viktigt det är att vi som lärare funderar över vårt eget förhållningssätt, då vi är förebilder för eleverna. Det vi förmedlar till eleverna, kommer de med stor sannolikhet att förmedla utåt. Detta var något jag hade i bakhuvudet när jag läste Elmeroths ”Normkritiska perspektiv – i skolans likabehandlingsarbete”. Vi lärare skapar och förmedlar normer till eleverna, medvetet eller omedvetet. Det finns flera exempel i boken, bland annat ett där en elev märker att en lärare ställer olika krav och har olika förväntningar på pojkar och flickor. En annan aspekt som presenteras är den heterosexuella normen som ofta förmedlas. Jag tror att vi alla kan relatera till att man ofta benämner vårdnadshavare som ”mamma och pappa” och undervisar enligt den normen.

Vad vi senare reflekterade kring var ledarskap i förhållande till elevinflytande. Det första vi kom fram till var att det är viktigt att man först och främst tillåter och bjuder in till elevinflytande, och inte bara kör på sitt ”race” för att det känns enklast så. Något jag tror starkt på, som även tas upp både i ”skolverkets material om delaktighet och inflytande” samt i Berg, Sundh och Wedes ”Lärare som ledare: i och utanför klassrummet” är självbedömning och kamratbedömning. När eleverna får vara medhjälpare i bedömningen, antingen att bedöma sig själva eller sina kamrater, så tror jag verkligen att de känner inflytande. Jag tror också att de får känslan av att vara behövda och viktiga. Att känna sig viktig och behövd tror jag är en förutsättning för att känna inflytande, och det finns flera strategier för att nå dit. Skolverkets artiklar tar bland annat upp att ge eleverna valmöjligheter i undervisningen, planera sitt eget arbete samt ha elevledda utvecklingssamtal.

Vad är era erfarenheter och reflektioner kring dessa aspekter? Hur stor påverkan har vi lärare på elever gällande normer och värden? Samt kan små saker räcka för att eleverna ska känna ett inflytande i undervisningen, så som att ge dem valmöjligheter?

//Jennifer Pavlovic

Bild hämtad från creative commons

https://openclipart.org/detail/172175/school-days

Skapare: sammo241

Presentation

Välkommen till vår blogg! Här kommer vi att dela med oss av våra reflektioner kring kursens uppgifter, diskussioner och litteratur. Vårt bloggnamn är nog uppenbart, eftersom att vi är representanter från Karlskoga och Strömstad lärcentrum.

Vi som driver denna blogg är:

Karlskoga lärcentrum

 

Jennifer Pavlovic: 21 år, kommer från Karlskoga. Där är jag också bosatt med min sambo och våra två katter. Tycker om att dansa och spendera tid med vänner och familj.

Amanda Kvick: 23 år, kommer från Karlskoga. Jag bor med min sambo och hans dotter på 5 år och mina två katter. Tycker om att umgås med nära och kära, vara ute i naturen och kolla på film.

Michaela Källström: 22 år gammal och bosatt i Karlskoga där jag också är uppvuxen. När jag inte studerar tycker jag om att umgås med nära och kära, dansa och träna.

Maria Hårsmar: 28 år. Karlskogabo av födsel och ohejdad vana. Småbarnsmamma, Martins fru, körsångare och fantasynörd.

Therese Johansson: 32 år kommer från Storfors. Bor i villa med man, tre barn och en katt. På fritiden tycker jag om att spendera tid med nära och kära, framförallt barnen. Tycker även om att promenera och träffa vänner.

Mathilda Wirback: 22 år, kommer från Karlskoga. Bor där med min sambo. På fritiden målar jag och umgås med familjen. Jag har även en liten hund som heter Diesel.   

Strömstad lärcentrum

AnnaLena Ysander: Bor i Strömstads skärgård: En kvinna i mina bästa år med tre vuxna barn.

Annika Lundin: 43 år, tre barn, bor på landsbygden

Sofia Helgen: 24 år, bor i Bullaren med mina lurviga hästar.