I svensk lagstiftning finns det sju diskrimineringsgrunder
och ålder är en av dem. Att prata om makt och normer i förhållande till ålder
kan vara särskilt intressant för oss som ska undervisa väldigt unga elever. Vi
bör ha reflekterat över hur vi talar till och om elever på grund av deras
ålder. Normen gällande ålder är att vara vuxen. Den vetskapen behöver varje
lärare ha med sig in i klassrummet för att kunna bemöta eleverna på ett bra
sätt.
Enligt Ung och Dum (youtubefilm, ålder som maktordningen), så
benämner de flesta tidningar etc. ung ålder som något negativt. Att vara ung är
att vara oansvarig och barnslig. En annan vanlig fras är ”hon är väldigt duktig
för sin ålder”. Den frasen indikerar på
låga förväntningar på den som är ung. I filmen av Ung och Dum hävdar de även
att eftersom alla vuxna en gång varit barn så vet de hur det är att vara ung. Det
gör att åldersdiskriminering accepteras, eftersom barnen kommer få möjlighet
att utöva makt över andra när de blir vuxna.
Eek-Karlssson i Elmeroth (2016, s. 19) menar att en professionell
lärare är ”medveten om sina maktresurser och förhåller sig reflexivt till dessa”.
Våra elever är ju de facto betydligt yngre än oss själva. Vi kommer att
bestämma saker om eleverna som vi inte skulle uppskatta om någon gjorde mot oss.
På min VFU hade jag en konflikt med några elever huruvida de skulle ha jacka på
sig eller inte. Det var vår i luften och solen sken, men det var bara någon
plusgrad. Jag sa att de var tvungna att ha jacka på sig. De sa indignerat att ”vi
märker väl själva om vi fryser!”, och det har de ju alldeles rätt i. Om någon hade
kommenterat min klädsel på det sättet som jag gjorde mot eleverna hade jag
blivit ganska sur. Det var ett exempel på när jag använde ”vuxenmakt” över
barnen. Det var inte något jag reflekterade över då.
Barnen skulle i högre grad kunna bestämma mer om sig själva,
men vi vuxna måste ju också vara med och vägleda barnen. Vi behöver hjälpa dem
att se konsekvenser av beslut som de fattar som kanske är svåröverskådliga för
ett barn.
/Maria Hårsmar
/Maria Hårsmar
Viktigt ämne ni tar upp, och jag tror att det är ett ämne som vi vuxna sällan reflekterar över då det som ni skriver är en del av samhällsnormen.
SvaraRaderaNär jag såg klippet om Ålder som maktordning från Ung och Dum så fastnade jag verkligen för det de sa om att vuxna ofta tar sig rätten att säga: Jag vet hur det är, jag har också varit ung.
Jag minns så väl från när jag var i tonåren att vuxna ofta inte såg på de problem som jag upplevde jag hade med samma ögon som jag. Det kändes som att de nästan sopade dem lite under mattan och använde frasen det blir bättre- jag har också varit ung, det löser sig. De pratade inte med mig om mina problem utan om problem som de hade haft.
Jätte intressant exempel med jackor utomhus. Vi hade exakt samma problem på min VFU. Vi vuxna ansåg att eleverna skulle ha jacka på sig då det endast var några plus grader trots att solen visade sig. Vuxenmakt av hög grad, som jag inte heller reflekterade över då.
Jag tror att det är väldigt viktigt att man inom lärarlaget pratar om just vuxenmakt, då jag tror det är väldigt vanligt att man utövar vuxenmakt utan att vara medveten om det.
Eek- Karlsson skriver om diskonjunkta normer. Normer som är skapade för en grupp som man själv inte tillhör och att gruppen som skapat normen tjänar på den. I klippet från Ung och Dum pratade de mycket om att orden barn förknippas i negativa situationer (enkelt, barnsligt, bortskämd, omogen). Detta tycker jag är ett tydligt exempel på en diskonjunkt norm.
Jag förstår din synpunkt om att folk, bara för att de har haft en liknande erfarenhet, tror sig veta hur det är för just en själv. Som jag skrev till Danne, det gäller att vara ödmjuk i att ens egna erfarenheter inte passar in på alla.
RaderaNär det gäller normen om ålder så finns det ju två grupper som kan tänkas bli åldersdiskriminerade, gamla och unga. Och jag har, i alla fall fram tills nu, mest relaterat det begreppet till gamla.Jag har inte ens tänkt på att det kan finnas åldersdiskriminering av unga.
Precis som du skriver Maria har jag inte heller reflekterat över åldersdiskriminering av unga, utan relaterat begreppet till gamla. Tur att vi lär oss något nytt varje dag :-)
RaderaIntressant som ni sagt, lätt att slänga med ord som omogen och barnslig. Hoppas inte att jag använder mig av frasen "jag har också varit ung" , kommer inte ihåg så värst mycket av min barndom samtidigt som livet i dag har ändrats drastiskt, min vardag på 80-talet må ha vissa likheter med idag men skillnaderna är destå större med både utmaningar och möjligheter som inte fanns när jag gick i grundskolan. Samtidigt är vi alla individer och tolkar samma situation olika vilket borde ge oss unika möjligheter till att lära av varandra om vi bara tar oss tid till att lyssna (pedagoger, unga, äldre)
SvaraRaderaSamtidigt som vi ska ge eleverna möjlighet till att lära och ta ansvar, som med kläder. Så är vi vuxna och ansvariga, ska lågstadiebarn få gå ut utan lämpliga kläder? (inte alltid de har det)Det blir lätt en ständig disskussion, som upprepas vid var varje rasttillfälle. Kanske lämpligare att ta den diskussionen i helgrupp vid morgonsamlingen?
Jag är inte säker på att jag gjorde fel när jag sa att de skulle ha jacka på sig. Som lärare är man ju, som du säger, ansvarig. Jag ville inte heller att någon förälder skulle komma förbi och se att jag lät barnen gå utan jacka. I min klass slutade argumentationen med att de elever som hade med sig en lapp hemifrån att det var ok att gå utan jacka fick ha det. En elev hade faktiskt med sig en lapp nästa dag.
RaderaDet gäller att vara ödmjuk i att ens egna erfarenheter inte passar in på alla. "Jag har fött barn, jag vet minsann hur det är." Så kan man ju inte säga, det är ju olika för alla.
I skolans värld utövar vi ju makt över barnen hela dagarna, gör dina uppgifter, var tyst, liksom föräldrarna gör det resten av tiden. Hela samhället är fullt av regler som utgör en makt över oss. inte köra bil för fort, inte bryta kvistar i naturen, inte dricka för mycket på krogen, osv. De flesta regler har en orsak och det måste vi ha mot barnen med. Som i exemplet med jackan, Jag vill att du tar på dig jackan därför att jag har ansvar för dig när du är i skolan och om du blir kall kanske du blir sjuk och inte kan komma till skolan, och dina föräldrar måste stanna hemma från jobbet och......
SvaraRaderaBlir tokig när jag hör någon svara ett barn med "därför att jag säger det" det är inget svar utan ren vuxenmakt.
Instämmer med Danne, jag kommer inte ihåg hur det var att vara ung, och även om jag kommit ihåg så hade det inte kunnat jämföras med i dag.
Jag håller med om att vi behöver ge barnen vettiga förklaringar för varför de inte bör göra en viss sak. Tyvärr har jag alltför ofta sagt saker och motiverat med ett "gör det bara!" (eller liknande). Men det här kommer vi ju in på när det gäller varför barnen ska lära sig saker i matte och andra ämnen också. Vi har ju pratat om att det är viktigt att förklara för eleverna varför man gör en viss sak, att kanske förenkla läroplanens skrivningar för att göra det förståeligt för eleverna. Men jag tror också att det kan vara bra att motivera ett lärområde i skolan även utanför läroplanen, om man kan.
RaderaMycket intressant inlägg! Jag håller med er om att vi måste reflektera över hur vi talar med barn och hur vi använder olika begrepp som förknippas med ålder. Att prata negativt om en ung ålder går ju emot att ha höga förväntningar på sina elever. Hur många gånger har man inte hört orden "barnslig" eller "barnlek" i ett negativt sammanhang som syftar på att en uppgift är enkel eller "du känns mycket äldre än vad du är" för att man gör något bra. Som det nämns i klippet från Ung & Dum så tillåts ålder bestämma vad du kan, vad du gillar och vilka erfarenheter du har, vilket jag tycker är helt fel!
SvaraRaderaI klippet nämns också en utmaning med ålders normen och det är att den ses på som rättvis för vi har ju alla varit unga och vet hur det är och att alla kommer växa upp och tillslut bli vuxna. Det är ett argument som troligtvis många har hört i sin barndom, accepterat det och till och med börja använda argumentet själv när man blivit vuxen. Jag håller därför med Lotta Björkman (URskola, Normkritisk pedagogik) om att vi måste uppmärksamma de normer vi har med oss och lära sig av sina misstag så att vi kan motverka dem.
Ja, jag håller med. Jag har inte reflekterat över ojämlikheten mellan lärare och elever på grund av den enes högre ålder förrän nu. Jag ska i alla fall försöka reflektera mer över hur jag pratar med elever och hur jag använder min lärarmakt.
RaderaBåde ett jätte intressant inlägg och intressanta kommentarer med många tankeväckande reflektioner. Något jag fastnade för i Eek-Karlssons kapitel som det refereras till i inlägget är hur Thorsén hävdar att ju mer makt en människa har över en annan, desto större ansvar har hon för den andra individen. Jag tänker på kap 2.3, Elevernas ansvar och inflytande, i Lgr11 där det bland annat står att skolans mål är att varje elev tar ett personligt ansvar för sina studier och sin arbetsmiljö. För att detta ska bli möjligt krävs då precis som du lyfter i ditt inlägg att läraren är "medveten om sina maktresurser och förhåller sig reflexivt till dessa".
SvaraRaderaJag tänkte ta med det stycket från Lgr11 i mitt inlägg, men det fick inte plats, så det var bra att du lyfte det. Vi måste ju lära eleverna att ta ansvar och lära dem från tidig ålder så att de succesivt kan ta mer ansvar. Det är väl därför läraren måste träna på att inte bestämma över eleven för mycket.
RaderaTyckte det var väldigt intressant det som Ung&Dum lyfte på sin Youtube-kanal och att det är sådana saker som i många fall går obemärkt förbi. Jag har också sagt åt eleverna att de ska klä sig ordentligt eftersom att vädret inte tillåtit att man går utan jacka utomhus, man vill ju inte att barnen ska bli sjuka.
SvaraRaderaI Bildningsbyråns radioprogram från 2010 om härskartekniker så pratar man om att en härskarteknik är just den där tidsmetoden - att man använder tid för att tysta ner den andra: "jag är äldre än du...", det betyder inte att man alltid har rätt att utöva makt i alla bemärkelser. I Sveriges Radio pratade man med barn om härskartekniker och jag fann de här klippen och intervjuer med barn som en väldig ögonöppnare. En flicka på elva år sade att hon inte tyckte om när vuxna pratar med barn som om de är mindre än vad de är och att det oftast var tjejer som behandlade dem så. Undrar om den generaliseringen kommer med någon sanning? Är det vanligare förekommande bland kvinnor än män?
För det är som Eva Amundsdotter säger (Youtube, Normkritisk pedagogik), vi måste vara reflekterande och se vilka normer jag bär med mig och vad händer med mig, vad är det jag gör? Vi måste öka vår medvetenhet. Då tror jag att vi kan arbeta mot att låta eleverna ta mer eget ansvar utan att vi utövar makt.
Jag hörde en gång en intervju med en programledare från Lilla aktuellt. Hon pratade också om att barn många gånger förbigås, och blir behandlade som mindre vetande. Hon tyckte att "vanliga" journalister (alltså såna som inte jobbar med barn varje dag) borde lära sig att sänka micken en halvmeter för barn har åsikter och kan formulera sig.
RaderaJag håller med dig i att man genom att vara medveten om åldersproblematiken kan arbeta bättre med eleverna.
Kul att läsa exemplet om jackan, för det är något som jag funderar över nästan varje arbetsdag såhär års. Jag tänker att om man säger åt ett barn att ta på sig jacka när det bara är ett par plusgrader ute, så handlar inte det om makt utan om omtanke. Det är ju som Danne skriver; vi är ansvariga för eleverna och är det verkligen lämpligt att låta barnen vara utan jacka när det är kallt? Men samtidigt så är det en del av vårt uppdrag att lära barnen att ta eget ansvar och tänka själva...
SvaraRaderaJag tror att det är som du, Maria, och även Anna Lena skriver viktigt att man visar på konsekvenserna för eleverna när man säger till dem något. Att man diskuterar och förklarar varför. "Jag vill att du tar på dig jackan, för annars är det risk att du blir sjuk". Och sedan skulle man kanske kunna låta eleverna ta ansvar och avgöra själva utifrån det. Förklarar man sin tanke bakom det man säger, så tänker jag att det ännu mindre handlar om makt, eftersom man då visar att det var av just omtanke.
Ja, när det gäller jackan är jag inte heller säker på att jag gjorde fel i det att jag sa att de skulle ha jacka på sig. Mitt fel kanske var att jag inte tillräckligt noga förklarade varför. Det hela slutade i alla fall att eleverna fick ha jacka på sig tills dess de hade med en lapp från förälder som godkände att de var utan. Jag trodde nämligen att de flesta föräldrar också tyckte att det var vettigt att ha jacka i mars. Men det var faktiskt en elev som hade med sig en sån lapp nästa dag.
RaderaJag har nog inte använt mig av frasen "jag har också varit ung.." men nån gång sagt till mina egna barn att "ni kommer förstå mer när ni blir äldre" vilket jag kan tycka är lika illa eller tillochmed värre. Jag kommer inte ihåg vad det var vi diskuterade just då men det var nåt komplicerat och krångligt iaf och efter flera misslyckade försök att tydliggöra och jag inte kunde förklara tillfredsställande kom den kommentaren ur min mun. Utifrån det kom jag att tänka på vad barnen sa i programmet om härskartekniker, att vuxna ändrar rösten och förenklar samtalet när de pratar med barn. Killen kallade det tillochmed för undanhållande av information. Jag har inte tänkt på detta som en del av härskarteknik innan men jag förstår verkligen att det kan vara det efter att ha lyssnat till vad barnen sa. Jag tror det är något vuxna gör i god tro, att man vill att barn ska förstå och man vill förenkla för att det inte ska bli svårt liksom. Men många gånger tror jag att vi vuxna tar för givet att saker är för svåra för barn när det egentligen inte är det. Jag skulle också "bli lite sur" om människor omkring mig tar för givet att jag inte förstår eller inte tror att jag kan fråga när det är något jag inte förstått. Verkligen något jag tar med mig att tänka på i samtal och diskussioner med barn.
SvaraRaderaJa, visst blir det något att tänka på i framtiden. För mig har det här med åldersdiskriminering varit en blind fläck, fast egentligen borde det inte vara det. Jag kom nu att tänka på olika barnboksförfattare, och de som rent allmänt anses vara skickliga duckar inte för svåra ämnen, (typ Astrid Lindgren, Kerstin Sundh). De räknar med att barnen kan förstå.
RaderaVilket bra ämne och vilka bra exempel.
SvaraRaderaJag fick mig en tankeställare och började rannsaka mig själv. Hur gör jag som vuxen för att undvika diskriminering? Det viktigaste jag tänkte på är nog att visa att jag är jämlik som människa. Även om jag är deras lärare så ska jag lära ut olika ämnen till dem, men det är ju för att jag är lärare och inte för att jag är vuxen. Jag tänker att det är viktigt att visa att jag lyssnar på dem lika mycket som de ska lyssna på mig. Regler som gäller eleverna ska gälla mig också, om vi inte har kommit överens om annat. Det är dock en fin linje mellan olikheter mellan barn/vuxen och mellan elev/lärare och det är viktigt att inte använda begrepp som är åldersrelaterat utan att i så fall förklara att anledningen till att jag t.ex får ha nycklar till klassrummet är för att jag arbetar här och inte för att jag är vuxen.
Sofia skriver om härskartekniker och det är så himla sant, just hur vi förändrar röstläge eller byter ut ord för att vi pratar med barn är ju lite skrämmande och kan kanske till och med anses vara åldersdiskriminerande.
Viktigt att öppna sina egna ögon för detta!
Ja, jag tror att det är viktigt att förklara varför man som vuxen och lärare gör vissa saker och varför man har befogenheter som inte barnen får. Jag tror också att en nyckel i att möta barnen på ett mer jämlikt sätt är att tänka på dem som elever och inte barn. Deras roll blir tydligare och mer definierad då. Ibland kan relationen mellan elev och lärare vara lättare än den mellan barn och vuxen.
RaderaDet är viktigt att inte låta sig provoceras av den som utövar härskarteknik. Om man blir arg förlorar man kontrollen och det vill man ju inte, det viktigaste är att få personen att förstå vad den sysslar med, fast på ett elegant sätt. Jag har provat det själv och det är väldigt effektivt. När jag hade tagit studenten, tog jag uppdraget som godman för min farmor. En gång om året ska man lämna in ett bokslut som ska godkännas för att man ska få fortsatt förtroende. Överförmyndaren, en man i 60- årsåldern, kommenterade årsrapport två med – Dina rapporter är prydliga och korrekta, det är roligt att se när du är så ung. Från det ena till det andra, kan du tänka dig att ta på dig fler uppdrag? Jag svarade med glimten i ögat, - Tack, överförmyndare … att du uppskattar mina kunskaper om debet och kredit som jag införskaffat mig som gymnasieekonom, men ett uppdrag räcker mer än väl. Han satt i sin kontorsstol bakom sitt enorma skrivbord och såg ut som en fågelholk, det här svaret hade han inte räknat med. Härskartekniker är en del av vardagen och vi är kanske inte alltid medvetna om att någon försöker trycka ner oss för att det förekommer överallt.
SvaraRaderaDet är lätt att råka utsätta andra för härskartekniker eller att själv utsätta dig för dem.
Du kan uppfattas som ett hot för att du är yngre, duktig eller har en massa bra idéer. Du stör helt enkelt normen. Du känner dig mindre värda när det i själva verket är den person som använder sig av härskartekniker som är osäker. Tyvärr händer det allt för ofta att tjejer förminskar sig själva, och säger saker som ”Jag har en liten idé”.
Det är att förminska sig själv. Stå upp för dig själv! Bli trovärdig! Vinn respekt!
http://urskola.se/Produkter/155246-Bildningsbyran-ledarskap-Harskartekniker
Men i det här läget är det kanske jag som vuxen som mer eller mindre medvetet utövar härskartekniker mot eleverna. Visst är det viktigt att ingen försöker härska över mig, men jag kommer ju också att ha ett ansvar att inte trycka ner mina elever för att de är unga. Som exempel ska jag försöka undvika att klappa någon på huvudet eller tala med småbarnsröst och sånt som vi skrivit om tidigare.
RaderaJättespännade det du skriver! Jag tycker det var otroligt intressant att se videoklippen av "Ung och Dum", då de verkligen fick en att tänka till. Jag har aldrig tidigare reflekterat över att "Lisa har gjort någonting trots sin ringa ålder" är ett uttalande som egentligen är nedvärderande och förminskande. Man börjar ju fundera på hur mycket saker man säger till barn på en dag som egentligen får dem att känna sig mindre värda. Definitivt någonting många vuxna behöver tänka på, tror jag. Jag tror att det är väldigt viktigt att visa barnen vilket högt värde de besitter och framförallt att de ofta har klokare tankar och värderingar än många vuxna, som ju "borde" veta bättre.
SvaraRaderaJa, visst var det en ögonöppnare. Viktigt också tror jag, som jag skrev till Annika, att inse att vi är de som kanske kommer att säga såna där saker och tala nedvärderande till våra elever för att de är unga. Viktigt att tänka till kring hur vi möter eleverna.
RaderaBra reflektioner! Jag hade gjort som du och sagt till eleverna att ta på sig jacka, antagligen för att jag själv bedömt att jag hade behövt jacka i det vädret. Men som du säger, det är något eleverna kan bedöma själva hurvida de behöver jacka eller inte. I många situationer kan vi nog bli bättre på att inte underskatta barn. Har vuxna en tillåtande attityd kan barnen inspireras och ta ansvar för sina handlingar. Jag håller med om att man som vuxen bör vägleda barnen, och ju yngre barnen är desto färre erfarenheter har dem vilket resulterar i ett större behov av vägledning.
SvaraRaderaI just den här situationen med jackorna var jag också lite fundersam över vad föräldrarna skulle tycka om de fick veta att deras barn gick utan jacka. Det var en bidragande orsak till att jag gick på så hårt om jackorna. en annan grej som jag kom att tänka på nu är ju det grupptryck som eleverna utsatte varandra för. Någon kanske tyckte att det var kallt men ville fortsätta vara utan jacka för att kompisarna inte hade någon. Vad har man för ansvar för att hjälpa den eventuella eleven?
RaderaIntressant! Det fick mig att tänka på hur jag är emot mina elever. Jag kom på en jämförelse mot min VFU skola och den skolan jag jobbar på. På min VFU skola hade eleverna det väldigt fritt. Det var en stor skola med ca 300 elever. Eleverna hade ansvar för att komma in i tid från rasterna, utan att någon ringde i klockan, de fick gå ifrån matsalen när de hade ätit upp mm. På min skola där jag jobbar är vi ca 70 elever och har helt andra regler. Där ska eleverna gå till matsalen i en viss tid, sitta kvar tills klockan ringer fastän de ätit färdigt, de har speciella regler när de är ute på rast och ja det ringer varje gång de ska in. Här tycker jag att det är en stor skillnad. När jag började på skolan som jag jobbar idag tyckte jag att det var bra och att regler gör det lättare för eleverna, men precis som du nämner är det viktigt att eleverna själva får bestämma. Det är något som jag känt av och jag vet även att eleverna tycker att det är för uppstyrt av de vuxna. De måste få ta eget ansvar och få vara med och bestämma, det är så de lär sig, genom eget ansvar.
SvaraRaderaJa, precis, de växer ju med uppgiften. De kanske misslyckas några gånger, men då gäller det ju att som vuxen visa att man tror att de kan och att de kommer klara det nästa gång. Vi pratar ju ofta om att vi vill ha självständiga, ansvarstagande vuxna. Då måste vi ge dem möjligheter att träna på det som barn.
RaderaIntressant diskussion!
SvaraRaderaDet är lätt att man bara bestämmer vad som ska ske, sätta normerna utan att reflektera över om det behövs eller inte. Det vore nog bättre om eleverna själva får tänka till om de behöver jacka på sig eller inte. De känner väl att de fryser om det är kallt ute ... men jag skulle också ha sagt att jackan ska vara på, det är inte sommar ännu!
Jag har fått höra flera roliga saker av elever på min VFU-skola pga min "höga" ålder, - Jag kan hjälpa dig bära Anita, för du är ju så gammal
Du ser precis ut som Astrid Lindgren
och favoriten -Du ser mer ut som en mormor än som en fröken, Anita.
Det är lite ålders-diskriminerande men roligt när de törs utrycka sin åssikt och säga det direkt till personen ifråga.
Fram för frispråkiga elever, det ska vara högt i tak i klassrummet med ett tillåtande klimat, det bjuder jag på!
Ja, eleverna kan ju faktiskt säga en del saker som man kan bli ledsen över, även om det också kan vara roligt. Och vi vill ju inte ha vuxna som bara gör som de blir tillsagda, vi vill ju ha vuxna som ifrågasätter och försöker finna nya lösningar. Då måste vi ju uppmuntra barnen när de ifrågasätter förgivettagna normer och regler.
RaderaÅååh vad jag känner behov av att ventilera det där med vuxenmakt och jackan... Det där har jag (som flera verkar ha haft) erfarenhet av från arbete i skola.
SvaraRaderaJag säger till flera elever varje dag när det är dåligt väder och de går "lättklädda" att de borde ta på sig mer för att inte riskera att bli sjuka. Man får oftast de svaren du nämner i ditt inlägg, och här kommer mitt dilemma...
Om jag;
1. Står på mig och till slut får eleven/eleverna att ta på sig jacka till exempel, kan det ses att jag är dum eller som "vuxenmakt" - inte bra.
2. Låter eleverna springa runt som de vill, får jag en utskällning av arga föräldrar som tycker det är förskräckligt att jag låter eleverna gå ute iklädda "olämpliga kläder" och att det är oansvarigt av mig.
Jag väljer hellre alternativ 1 då jag ser det som omtänksamhet och att jag värnar om elevens hälsa genom att ta en diskussion med berörd elev om varför jackan bör sitta på.
Jag håller med dig om dilemmat. En anledning till varför jag stod på mig om elevernas klädsel var att jag inte ville ha arga föräldrar efter mig. I det här fallet gjorde jag det enkelt för mig. Jag sa att de elever som hade med sig en lapp hemifrån om att de fick gå utan jacka kunde göra det. Fast då lämpade jag över ansvaret på föräldrarna och eleverna hade fortfarande ingen självbestämmanderätt. Det blev bara en annan vuxen som fick ta beslut i frågan.
RaderaOch visst måste vi bestämma vissa saker över barnen. De ser inte alltid konsekvenserna av sitt handlande. Vi behöver vara där för att vägleda dem och att hjälpa dem att inte bli sjuka är ju precis som du skriver, att visa omtanke.
Väldigt intressant inlägg som absolut tål att tänkas på. Jag förstår dig precis i ditt handlande gentemot eleverna och hade med all säkerhet kunna ha gjort och sagt samma sak, och du har helt klart en poäng i att det handlar om åldersdiskriminerande. Jag tror ju att man i all välmening säger till barn och unga/yngre att sätta på sig mer kläder och tänker jag efter så har jag ju garanterat hört det samma :)
SvaraRaderaJag tre ju inte att man som "vuxen" gör detta medvetet, men det är bra att man blir medveten om det och faktiskt behandlar eleverna som vilken annan individ.
Jag minns en gång när jag skulle börja på gymnasiet, det var en kille där och då som var väldigt liten då han inte hade kommit in i puberteten. Så han hörde till en av de minsta i klassen, så kommer det fram en lärare till honom, hon böjer sig ner och frågar om han hade tappat bort sin mamma.
Vi höll alla på att få en chock, och killen tyckte absolut inte att detta var roligt! Så det är en aspekt som behöver lyftas absolut.