Idag har vi reflekterat
kring och diskuterat hur man är en god ledare. Diverse egenskaper hos en bra
ledare kom till tals, så som att vara en god lyssnare, se alla elever, vara
uppmärksam, flexibel och anpassningsbar. Några kriterier som jag fastnade
speciellt för var hur viktigt det är att en lärare är bekväm i sin ledarroll. Detta
för att eleverna snabbt märker om man är osäker, och då ofta blir det själva som
en följd. Även hur viktigt det är att vi som lärare funderar över vårt eget
förhållningssätt, då vi är förebilder för eleverna. Det vi förmedlar till
eleverna, kommer de med stor sannolikhet att förmedla utåt. Detta var något jag
hade i bakhuvudet när jag läste Elmeroths ”Normkritiska
perspektiv – i skolans likabehandlingsarbete”. Vi lärare skapar och
förmedlar normer till eleverna, medvetet eller omedvetet. Det finns flera
exempel i boken, bland annat ett där en elev märker att en lärare ställer olika
krav och har olika förväntningar på pojkar och flickor. En annan aspekt som
presenteras är den heterosexuella normen som ofta förmedlas. Jag tror att vi
alla kan relatera till att man ofta benämner vårdnadshavare som ”mamma och
pappa” och undervisar enligt den normen.
Vad vi senare
reflekterade kring var ledarskap i förhållande till elevinflytande. Det första
vi kom fram till var att det är viktigt att man först och främst tillåter och
bjuder in till elevinflytande, och inte bara kör på sitt ”race” för att det
känns enklast så. Något jag tror starkt på, som även tas upp både i ”skolverkets material om delaktighet och
inflytande” samt i Berg, Sundh och Wedes ”Lärare som ledare: i och utanför
klassrummet” är självbedömning och kamratbedömning.
När eleverna får vara medhjälpare i bedömningen, antingen att bedöma sig själva
eller sina kamrater, så tror jag verkligen att de känner inflytande. Jag tror
också att de får känslan av att vara behövda och viktiga. Att känna sig viktig
och behövd tror jag är en förutsättning för att känna inflytande, och det finns
flera strategier för att nå dit. Skolverkets artiklar tar bland annat upp att
ge eleverna valmöjligheter i undervisningen, planera sitt eget arbete samt ha elevledda
utvecklingssamtal.
Vad är era erfarenheter och reflektioner kring dessa
aspekter? Hur stor påverkan har vi lärare på elever gällande normer och värden?
Samt kan små saker räcka för att eleverna ska känna ett inflytande i
undervisningen, så som att ge dem valmöjligheter?
//Jennifer Pavlovic
Bild hämtad från creative commons
Skapare: sammo241
Att eleverna ska få vara medhjälpare i bedömningen tycker jag är väldigt intressant och skulle mer än gärna arbeta med att stärka deras förmåga till självvärdering. Fastnade väldigt mycket för den inspelade föreläsningen på ur.se som vi såg på förra veckan, "Utmanande lärande i klassrummet" och känner att det här är ett tankesätt jag vill lära mig mer om.
SvaraRaderaDu pratar om det här med valmöjligheter och huruvida elever ska få vara med välja själva för att de ska känna ett inflytande, hur genomförbart är det i våra åldrar? Jag tänker på det här med att planera sitt arbete, på vilken nivå kan vi lägga det? Om vi ger barnen möjlighet att välja vilket ämne man ska arbeta med först, eller med olika läromedel inom t ex svenskämnet så kan det vara på både gott och ont. Det goda är ju att eleverna även utvecklar förmågan att ta eget ansvar för sitt skolarbete och det är ju en viktig egenskap som man får nytta av i livet. Det svåra ser jag är när man kommer till elever med särskilda behov som har svårt när man ställs för olika val, man vill välja allting med risk för att det blir pannkaka av allt. Att man bygger upp för mycket intryck som dessa elever inte klarar av, hur gör man då? Är det ett utvecklingsområde kanske - att utsättas för svårigheter för att bygga upp förmågan? Ett intressant ämne minst sagt!
Jag har funderat precis i samma bana som du! Jag har varit skeptisk till att jobba med elevinflytande i våra låga åldrar. Men jag tycker ändå att det är enormt viktigt, och är därav väldigt intresserad av konkreta exempel som fungerat i våra åldrar. Det är klart att det borde finnas många mindre saker man kan göra även från låg ålder. Vi fick ett konkret exempel nedan av Carolina som jag gillade. Jag hoppas att få fortsatta exempel hädanefter av andras blogginlägg.
RaderaDet är också en intressant tanke du har angående de med särskilda behov. De borde inte uppskatta valmöjligheter och mer "fria tyglar"... Kanske borde man inte låta dem vara med på allt om man märker att de mår dåligt av det. Men det är såklart svårt det också, då man självklart vill inkludera alla. Det vore intressant att läsa vidare kring, det är inget som artiklarna kring detta tar upp. Synd tycker jag! Vi behöver verkligen mer sånt att ha med oss i ryggsäcken när vi börjar som lärare.
Håller med om att det är väldigt nyttigt med konkreta exempel på hur det fungerar i våra åldrar eftersom det oftast läggs på mellanstadiet eller högstadiet, det är inte så lätt att bara "ta ner" det till oss och få det att fungera! Men ska bli spännande att få in elevinflytande i min undervisning.
RaderaJag tycker det är rätt skrämmande ändå att vi inte har fått SÅ mycket med oss kring särskilda behov och specialpedagogik under vår lärarutbildning. Vi kommer att möta detta i vår verksamhet sen och det är ju viktigt att man får mer i ryggsäcken som du skriver!
Jag tror att vi lärare har stor inverkan på hur eleverna ser på de "vanliga" normerna. Många av oss är uppväxta med en mamma och en pappa och utgår också från de normerna. Därför anser jag att det är viktigt att vi lärare reflekterar över våra lektioner dagligen. Slutar vi fundera över hur vi pratar om dagens samhälle och den "vanliga" familjen kan det vara lätt att hamna i de gamla normerna. Det är viktigt att fundera på detta område varje dag. Det handlar inte bara om samhället och hur en familj är uppbyggd utan också hur vi kategoriserar eleverna i vår klass. Vilka ser vi som duktiga, stökiga, tuffa etcetera. Det är ett arbetsområde som behövs arbetas med aktiv under hela elevernas skolgång.
SvaraRaderaHur skulle vi kunna arbeta för att motverka de gamla normerna?
Till den andra frågan kring elevinflytande. Det väcker en tanke i mig när Rebecka nämner om det kan vara genomförbart i de åldrar vi ska arbeta. Det första jag tänker är självklart! Att eleverna ska bestämma område själva är inte det som behövs för att de ska känna att de har inflytande under lektionen. Här är det viktigt att vi som lärare kan styra eleverna och låta de ansvara inom ett område. Ett exempel från när jag jobba i skolan är när vi skulle arbeta med rymden. Här hade lärarna bestämt området rymden men vi involverade eleverna på så sätt att de fick berätta för oss vad de ville veta om rymden. Utifrån elevernas tankar och idéer kunde vi plocka ihop flera önskemål och arbeta efter elevernas intressen samtidigt som vi kopplade det till målen i svenska och naturvetenskap.
Eleverna behöver inte bestämma allting för att de ska känna att de har inflytande, utan att de behöver känna en delaktighet i planeringen/Processen. Detta fungerade väldigt bra där jag arbetade. Har ni några erfarenheter om elevinflytande, och vad tycker ni om det?
Kul med ett konkret exempel kring elevinflytande! Det gillar jag. Skönt att höra om någonting som fungerat bra i de lägre klasserna också.
RaderaJag håller med dig att vi ständigt måste fundera över vårt förhållningssätt samt jobba för att motverka gamla normer. Exakt hur är en svår fråga. Men om vi börjar med oss själva och ser till att vi blir medvetna - så får vi hoppas att vi kan inspirera andra till att göra detsamma! Vi måste vara goda förebilder till våra elever - och i detta ingår att visa att det är okej att vara som man vill, och bo i vilken familjekonstellation som helst utan att det är minsta konstigt!
Jag håller helt med dig Julia i att det är fullt genomförbart att arbeta med elevinflytande i åldern som vi tänkt jobba med. Jag anser att fokus bör ligga på att anpassa upplägget/uppgifterna utifrån deras aktuella nivå och kunskaper och inte utifrån deras ålder. Och därifrån utmana och utveckla upplägget för fortsatta framsteg och kunskaper hur de kan vara involverade. Att läraren har insikten i vilka situationer som det är öppet och fritt för eleverna att vara delaktiga och möjlighet till beslutstagande utifrån den aktuella elevklassen utan att fokusera på åldern. Åldern är ju också en norm som finns omedvetet hos oss människor och alla dessa olika tabeller och mallar för vad barn ska uppleva, klara, befinna sig i livet som hel tiden följs utan att tänka på att alla är olika och där med befinner sig olika i utvecklingen, har olika erfarenheter, olika förutsättningar som exempelvis äldre syskon.
RaderaDet skiljer 5 år på mina barn och den minsta är otroligt mycket längre i utvecklingen utifrån vissa situationer än min första medans andra situationer är helt tvärtom.
Intressanta saker som båda parter tar upp här ovanför. Det första jag tänker på när jag ser valmöjligheter för eleverna i våra åldrar och det är på min VFU. Där hade de klassråd om just sådana här saker. Läraren berättade att nu ska vi snart börja jobba med exempelvis tema rymden och då fick eleverna komma med förslag på hur de ville jobba med detta tema. Eleverna kom oftast med bra idéer, från film till att göra PP eller att till göra berättelser. Jag fick känslan av att de blev mer motiverade till att vilja jobba med de olika teman. Sen de klart fanns det elever som kommenterade att det inte alls var kul och inte ens ville jobba med det. Men då va läraren så bra och tog sig verkligen tid till att förklara varför vi skulle lära oss om det.
SvaraRaderaRebecca du nämner de elever med särskilt stöd och jag förstår hur du tänker, en del klarar ju inte att välja. Men jag vet också en annan klass som gör på detta sätt i särskolan. Där de låter eleverna att få vara med och ge idéer och ibland delar de in det i mindre delar och låter eleverna få vara med och bestämma det lilla för att minska intrycket på dem, men de förstår ändå att de får vara med och ha ett inflytande. Jag tror att detta är ett utvecklingsområde för alla elever och det är viktigt att låta dem få öva på det.
Vad intressant! Tänker också mycket på att det är ett utvecklingsområde och jag vill verkligen lära mig mer om hur jag kan ge eleverna mer inflytande i undervisningen.
RaderaBlev lite nyfiken på det du nämner om särskolan, arbetar mycket som vikarie i särskolan där jag bor och vet att vi arbetar med valmöjligheter i bland annat bokval till frukt samt vad man vill hålla på med på rasten. Man arbetar givetvis mycket med att hitta elevens intressen och att de får komma med idéer själva också. Hur arbetar de i den klassen?
Ett intressant ämne minst sagt och alla konkreta exempel på hur man kan arbeta med elevinflytande och valmöjligheter är oerhört uppskattat! :)
Vad kul med ett konkret exempel! Jag har varit skeptisk till att det går att arbeta med sådant i våra låga åldrar. Men det här var ju ett elevinflytandeexempel på en väldigt bra nivå för våra åldrar. Det ska jag ta vid när jag har en egen klass sen.
RaderaJag har märkt efter all läsning och efter ditt inlägg, hur lite elevinflytande jag faktiskt sett under min VFU. Jag såg inte så mycket av själv- eller kamratbedömning i min skola, vilket jag nu i efterhand tycker är väldigt synd, men är själv- och kamratbedömning något du tycker vi bör ta in mycket i sin undervisning eller bara vid enstaka tillfällen, som det mestadels verkade vara på min skola just vid VFU tillfället?
SvaraRaderaDu skriver ju om elevledda utvecklingssamtal och detta var fick jag faktiskt ta del utav och jag fann det väldigt givande. Jag vet själv från mina egna utvecklingssamtal att jag som eleven bara satt tyst och lyssnade, medan dessa elever faktiskt styr samtalen och på så sätt blir mer involverade och för fram mer åsikter om undervisningen, men också om själva skolan. Elevledda utvecklingsamtal är något jag kommer ta med mig av i min framtida roll som lärare.
Du beskriver många bra egenskaper en god ledare bör ha för att just vara en god ledare. Du nämnar att vi som lärare behöver vara goda lyssnare, vi måste vara väldigt uppmärksamma, flexibla, men också anpassningsbara, vilket jag också tror att vi behöver men självklart behöver vi ha många fler egenskaper ändå. Något jag tänkt väldigt mycket kring är lärarens roll vid bedömning. Jag har sett den där läraren som ger betyg och kommentarer efter ett arbete, istället för under arbetets gång, detta pratade James Notthingham mycket bra om i sin föreläsningen ”Utmanade lärande i klassrummet:” på UR.se. För ger vi feedback på arbetet under processen kan eleverna få chansen att utveckla sig och få en större insikt om uppgiften, än om de bara får en kommentar eller betyg i slutet av arbetet. Så jag tror det här med själv- och kamratbedömning är jätteviktigt, men det här med att läraren ger feedback tror jag är en av de allra viktigaste delarna för att skapa de bästa förutsättningarna som är möjligt för eleverna. Så en god ledare för mig behöver ha kunskaper om hur hen ger feedback på allra bästa sätt.
Jag har tyvärr samma erfarenhet som du. Jag har inte sett något konkret tillfälle under min VFU där de använt kamratbedömning eller självbedömning. Bara ett tillfälle, men då var det en självvärdering inför nationella proven. Så det gills väl inte riktigt. Däremot lät jag eleverna göra kamratbedömning efter mitt deckartema där de fick ge 2 stars and 1 wish på varandras deckare. Jag tyckte att de var jätte duktiga på att ge varandra bra och relevanta kommentarer! Så det fungerar ju, helt klart. Kan tillägga att jag var i årskurs 3. Kanske inte är lika lätt i årskurs 1.
RaderaFör att svara på din fråga så tycker jag absolut att det är något vi bör ta in i hög grad i vår undervisning. Jag kommer inte ihåg vilken bok det var jag läste förra veckan eller om det var en föreläsning som tog upp det, som tog upp flera fördelar med kamratbedömning och självbedömning. Bland annat att det är fruktansvärt tidssparande för oss lärare, och tidssparande åtgärder är något jag verkligen värderar. Vi kommer ha enormt mycket att göra hela tiden, så att spara tid är jätte viktigt. Personen i fråga menade väl på att på det här sättet får alla elever feedback, utan att jag som lärare måste gå runt och prata med varje enskild elev (vilket såklart är tidskrävande med 28 elever). Sen självklart, så måste vi också ge enskild feedback då och då. Sen tycker jag också att förmågorna som tränas upp av kamratbedömning är viktiga, att lära sig att ge och ta kritik. Det är någonting vi behöver kunna hela livet. Så summan av det - mer kamratbedömning/självbedömning i skolan!
Tack för en givande och klok kommentar!
Håller helt med dig. Jag tror det är jätteviktigt att vi tar in själv- och kamratbedömning, dels för att eleverna skall kunna ge feedback till andra och till sig själva, men också, som du skriver, för att spara tid. Läraryrket kräver väldigt mycket tid och all tid vi kan spara extremt viktigt, då vi kan lägga den tiden på andra delar som behövs.
RaderaSpännande tankar allihopa! jag fastnade på Jennifers tankar på hur vi förmedlar våra normer till eleverna. På min VFU kom jag på mig själv med hur jag hälsade godmorgon till eleverna i dörren. Det var många fler kramar till flickorna och fler highfive till pojkarna. Jag kom också på mig själv att oftare använda orden söt och fin till tjejer samtidigt som jag använde orden snygg och tuff till pojkarna. Dessa beteenden sitter nog långt inne hos många av oss.
SvaraRaderaJennifer tog även upp detta med Mamma och Pappa eller vårdnadshavare. i min klass använde vi inte mamma och pappa eftersom flera av barnen inte levde i den typen av familj. Vi talade om "dom där hemma" vårdnadshavare låter så väldigt juridiskt.
Hur vi bemöter eleverna blir ju en del av den självbild som eleverna skapar åt sig själva. Får du höra att du är söt eller duktig eller slarvig tillräckligt många gånger så blir det till slut en sanning.
Intressant att du märkte det hos dig själv och kunde reflektera kring det. Det är nog lättare än vad man tror att göra just som du beskriver, men ibland kanske svårt att märka det hos sig själv. Klokt att undvika termen mamma och pappa tror jag! Vi måste försöka bryta de normerna, och därmed också genom det visa att vi tycker att alla familjekonstellationer är okej!
RaderaNär jag läser din kommentar känns det som att jag läser om mig själv =) Jag gjorde exakt som dig Anna Lena, jag bara förväntade mig att flickorna ville kramas och att pojkarna ville hälsa lite kaxigt. Men en dag kom det fram en pojke och bara stod framför mig så jag frågade honom om han ville något speciellt. Han svarade lite generat att hans mamma hade åkt iväg på jobbresa och att han saknade henne så himla mycket. Då frågade jag lite tyst om han kanske ville ha en kram, och klart han ville det. Satte nästan på mig skämshatten där för att jag bara antog att pojkar inte vill kramas.
SvaraRaderaEn annan sak jag kom på mig själv var att jag kommenterade tjejernas uppgifter med "Vad söt den där hunden är" och till killarna sa man "Åh vilken grym hund du har ritat". Varför gör man så? Men det är som du säger att det ligger så himla djupt inom oss så man måste verkligen tänka till ibland hur man yttrar sig även när man ska nämna "mamma och pappa". Det är ju inte självklart för alla att man har en mamma och pappa där hemma.
Intressant! Jag säger som ovan, härligt att du märkte det hos dig själv och fick tillfälle att reflektera kring det. Ibland kör man nog på sitt race utan att fundera kring vilka normer man sprider. Du har nog rätt i att det ligger djupt inom oss.. Men det är så viktigt att vi som lärare reflekterar kring det här och verkligen förstår hur vårt agerande kan påverka eleverna. Väldigt intressant att diskutera kring.
RaderaHur stor påverkan har vi lärare på elever gällande normer och värden?
SvaraRaderaDen påverkan är STOR.
Jag fick en aha-upplevelse på min VFU.
Vågar ni kliva utanför er komfortzon, bryta gamla tankemönster och hitta nya perspektiv? Läs Brorsan är Kung av Jenny Jägerfeld för klassen. Berättelse om elvaårige Måns dröjer kvar hos mig i mitt hjärta. Det är så befriande när Måns förklara för oss läsare hur det känns att vara pojke fast man är född med en snippa: "Jag har googlat och läst och kollat på Youtube och hello! Vi är tusentals!"
Det måste vara fruktansvärt svårt att växa upp och lämna barnets avsexualiserade tillvaro om man dessutom känner att man är född i fel kropp. För så är det för Måns. I passet som han hatar, står det Michelle. Förutom sin roliga och kloka mamma har han inte så många vänner. Han och mamman flyttar till Malmö under en sommar och nästan direkt möter han grannpojken Mikkel. Efter en våldsam skate-tävling i Folkets park blir de blodsbröder, och lovar att ställa upp för varandra.
Boken närmar sig ett svårt ämne och gör det begripligt, både för barn och föräldrar.
Bara det gör att den förtjänar att läsas högt i klassrummen, om och om igen.
Var beredd på att många frågor kommer under läsningen. Läs på innan. Tänk på att det kan vara just DU som får förtroendet när en elev vill berätta. Eleven ska inte vara rädd för att berätta, man måste kunna berätta för vem som helst som man litar på. Många vet inte så mycket om det här med transpersoner och hur det är att vara en ”sådan”. Men om vi lär oss mer så blir det lättare att acceptera och avdramatiserar man frågan förhindrar man många gånger mobbing. Ser man i tabellen på sidan 150 i Hedvig Ekerwald och Carl Anders Säfströms bok Levd demokrati? Skola och mobbning i ungdomars liv, ser man att det är många killar som mobbas för att de är för ”tjejiga” och många tjejer som mobbas för att de är för ”killiga”
Åh vad intressant. Tack för den inputen. Ja det låter som en otroligt givande bok att läsa för eleverna, men som du säger, man måste nog verkligen vara beredd på att svara på mååååånga frågor. Många (även jag) kan nog tycka det skulle kännas svårt att finna modet att läsa en bok som den. Men det hade varit väldigt bra om fler vågade göra det. Tack för kommentaren och tipset!
RaderaJag tror också att hur vi formulerar oss är viktigt i det vi förmedlar till eleverna, vilket du är inne och nosar på med vårdnadshavare kontra mamma och pappa. Som lärare tror jag man har jättestor inverkan på eleverna gällande normer, och därför är det extra viktigt att jobba normkritiskt. Det kräver att man blir väldigt medveten om sig själv och hur man vanligtvis brukar formulera sig, att man granskar material man tänkt använda, synliggöra och analysera normer med eleverna och vad det får för konsekvenser. Att få in mer mångfald och mindre diskriminering i undervisningen, men även lära eleverna att granska och ifrågasätta.
SvaraRaderaMassa väldigt intressanta tankar som gör att man reflekterar över sin egna roll som lärare. Jag fastnade extra mycket på just det som du Jennifer nämner angående vårdnadshavare och anser att det är otroligt viktigt att tänka på hur man som lärare formulerar sig. Oftast så antas det att eleverna lever med en mamma och pappa, alltså nämns de som föräldrar. Ni tar upp att familjer idag ser annorlunda ut med kanske två mammor och pappor eller andra konstellationer men det kan ju även vara så att de inte lever med någon biologisk förälder. I sådana fall kan det vara formuleringen, begreppet som spelar in. På min VFU hade arbetslaget bestämt sig för att enbart använda ordvalet vårdnadshavare. Alla elever har vårdnadshavares men i olika former. Men de flesta elever kan relatera till begreppet men tillåts även att få ha olika känslor och uppfattningar runt det utan att känna sig utsatta.
SvaraRaderaJag tror även på att hela tiden ha en öppen dialog i klassrummet angående hur olika alla i samhället även lever. Vi pratar mycket om idag hur olika alla individer är och hur det ska anpassas efter allas olika behov och förutsättningar men det är även väldigt viktigt att prata om att elevers olika förutsättningar kan beror på elevernas olika livssituation och vardag hemma. Dialog elever emellan och möjligheten att utbyta erfarenheter öppnar upp för en trygghet i klassrummet som gör att en förståelse för varandra skapas och elevernas gemenskap ökar vilket i sig leder till positiva effekter i klassen rörande lärande.
Ni har ju alla väldigt mycket spännande tankar här. Jag själv fastnade ganska direkt på det du skriver om hur elever upplever sig ha olika krav på sig utifrån om de är pojkar eller flickor. Jag kan själv relatera till en händelse från min sons klass som handlar om hur vi, säkert väldigt omedvetet ser på tjejer och killar.
SvaraRaderaKlassen består av övervägande killar, endast fem tjejer. En period var det mycket konflikter i klassen och lärarna bestämde då att det skulle vara tjejgrupper med roliga aktiviteter som skulle stärka tjejerna. Det här blev ett irritationsmoment bland killarna som tyckte att det var lite orättvist att tjejerna fick prata i små grupper och göra roliga aktiviteter. De kände sig åsidosatta av lärarna som de upplevde avfärdade deras åsikter och killarna upplevde att lärarna inte lyssnade på dem ordentligt. Det som säkert var en god tanke hos lärarna kändes inte riktigt rättvist och killarna drevs istället bort från lärarna som de tyckte favoriserade tjejerna. Jag läste just då en kurs som heter "konflikthanteringskurs i skolan" där jag just då skrev ett arbete med fokus på det här med genus. Jag kunde relatera till en hel del av litteraturen och i böckerna stod mycket om hur vi omedvetet faktiskt gör skillnad på tjejer och killars konflikter. Ibland sägs vi till och med avfärda killars konflikter med att "det hör till eller går över". Kanske skulle lärarna tänkt annorlunda på eleverna och hade de kunnat fokusera på gruppen istället?
Det är också frågor som dyker upp när jag tänker på pojken upplever att bedömningen sker olika mellan pojkarna/flickorna. Frågan som dyker upp är ju om också tanken om "de tysta, duktiga flickorna" kvar hos oss, om än omedvetet?
Under min VFU så talade vi på SO,n om familjen. Barnen fick se filmer om olika familjer och hur de kan se ut med två mammor eller där man lever med just en annan vuxen person som blir ens familj. Barnen har ju ofta en skön inställning till konstellationer som kanske inte följer den mest traditionella normen och här konstaterade eleverna att en familj kan se ut på olika sätt.
Jag tror precis som några av er skriver, att vi måste skapa ett klimat där tryggheten att våga prata om sånt som inte följer de traditionella normerna finns. Ibland måste vi kanske också stanna upp och reflektera över hur vi själva gör, som i fallet med min sons skola där tanken såklart egentligen var god ur ett lärarperspektiv.
En bra bok som jag läste i konflikthanteringskursen var: "Genuspedagogik-En tanke-och handlingsbok för arbete med barn och unga, av Kajsa Svaleryd.
Svaleryd beskriver b.la hur pojkar och flickor begränsas av föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt och vilka förväntningar vi har på flickor/pojkar. Här står också om just vuxnas sätt att organisera pedagogiken och förstå eleverna beroende på om de är flickor eller pojkar. Intressant läsning om man vill fördjupa sig lite:)
Först och främst vill jag börja med att skriva- tack för alla kloka tankar och inspiration man delas med av i denna kommentarstråd. Jag har varit lite skeptiskt till att vi ska skriva kommentarer, men förstår helt och hållet nu varför!
SvaraRaderaSom många av er tidigare skriver så tror jag att vi som lärare har stor inverkan när det gäller normer och världen. Jag anser att de värderingar som jag har kommer avspegla sig om jag aktivt inte arbetar för att ge eleverna synvinklar från alla håll. För mina värderingar kanske inte är de rätta, även om jag tycker det.
Att arbeta mycket med normer och värderingar anser jag är en viktig del av skolan, och det är väl inte för intet som det är en central punkt i skolans uppdrag och värdegrund. Under min VFU period två fick jag vara med när eleverna arbetade med ett material som hettet EQ. I materialet arbetade man mycket med olika värderingsövningar och också mycket med känslor. Eleverna kunde ställas inför scenarion och fick därefter aktivt ta ställning till hur de skulle göra om de hamnade i en sådan situation i verkligheten. Jag blev positivt inställd till materialet och det är något som jag kan tänka mig arbeta med när jag kommer ut i arbetslivet.
Jag fastnade för det Pernilla skrev om hennes sons klass där majoriteten var killar. I min VFU klass var det 15 killar och 3 tjejer, och med tanke på detta gick jag in med bilden att klassen måste vara så stökig. Denna bild tänker jag att jag måste fått med mig av normen som jag upplever säger att flickor är tysta och killar lite pratigare och lite gruffiga. Jag kunde inte haft mer fel, och normen överbevisades.
Men som Jennifer skriver så tror jag att det är tyvärr att det är vanligt förekommande att lärare ställer olika krav på tjejer och killar. Vilket jag anser är fel då det för mig inte symboliserar en likvärdig skola.
Hans-Åke Sherp skriver mycket om kollegialt lärande i , Att leda lärande samtal. Jag tycker det borde vara obligatoriskt att man delar med sig av varandras kunskaper och erfarenheter kring normer, och faktiskt vågar erkänna för varandra att man kanske har favoriserat en elev etc. Ett lärarlag besitter otroligt mycket kunskap och jag tycker det är sorgligt om all kunskap inte når ut till lärarlaget.
Elevinflytande i undervisningen är något som jag som vissa av er varit fundersam över i de lägre åldrarna som vi kommer att undervisa i. Jag tycker att det är viktigt men har varit fundersam över hur mycket tid det tar av mig som lärare.
I del 4- Elevernas delaktighet i och inflytande över undervisningen, i Skolverkets modul om delaktighet och inflytande, står det bl.a. att det är viktigt att fånga elevernas intresse när man ska involvera dem i undervisningen. Jag har varit fundersam över hur mycket tid det tar av mig som lärare om jag ska planera undervisning efter varje elevs intresse. Men har efter jag läst kommentarer ovanför insett att man kanske inte behöver planera varje lektion utefter varje elevs intresse utan att man kan forma lektioner från allas intressen. Tänker främst på Julias tips om Rymden, där de vid planering av upplägg utfick från vad eleverna ville lära sig om rymden.
/ Sofia Brottsjö
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaVad mycket intressant ni skrivit, jag fortsätter på ledarskap och inflytande. Jennifer skrev om elevinflytande och på min VFU berättade läraren att eleverna var med och bestämde hur ett projekt skulle redovisas. Läraren hade vissa idéer men lyssnade på eleverna och jag anser att det handlar mycket om det, att våga släppa kontrollen, eller släppa taget om makten, som jag läste om i kap.3 Skolverkets modul. Lärarens reflektion var att eleverna hade så många fler och bra tankar än hon själv hade kunnat komma på och redovisningen blev en fest och hela klassrummet förvandlades till en grotta. Entreprenörskap i lärandet innebär bland annat att ta initiativ och omsätta idéer till handling skriver Skolverket och det tänker jag att de fick göra här.
SvaraRaderaGiota (Skolverkets modul, kap.3) skriver att man måste se elever som kompetenta och kapabla individer. Att tro på deras förmågor och ge dem utrymme att visa det. Hon skriver att elever mår bättre när de blir lyssnade på. Självklart tänker jag, men vad viktigt att göra det också. Det behövs förstås en viss mognad att ta vissa beslut för att se dess konsekvenser, som t.ex. att planera in ett bollhav på en skolgård (underbart!) men vad viktigt att synliggöra för elever vad demokrati innebär och uppskatta det. / Anette Lövberg
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMånga intressanta tankar. Jag har funderat mycket på normer och hur man som lärare förmedlar dessa. Jag har också tänkt mycket på hur olika det kan vara på olika skolor, alltså på hur betydande själva skolnormen är. Under min senaste VFU såg jag inga egentliga exempel på elevinfytande och ingen diskussion kring normer inom lärarlaget. Tråkigt, men så är det på många skolor. A och O i sammanhanget är att man själv som lärare ser vilka normer man själv sprider och att man blir medveten om sina egna fördomar. Man kommer inte göra allt rätt, särskilt inte i början och vissa saker kanske man aldrig lär sig, men man måste ändå försöka se sin egen roll (som är ganska stor) i sammanhanget. Jag tror att det är viktigt att vara på många olika skolor, om man kan och har möjlighet, för att på så sätt få syn på styrkan i skolnormen. Att själv bryta mot en rådande norm som är dålig och till och med skadlig är bra, men kan också vara väldigt tufft. Liksom i det mesta i lärarjobbet krävs det att man vet var man själv står - och vill.
SvaraRadera