Här kommer en fråga som vi berört vid flera tillfällen inom vår grupp det skulle vara intressant att höra era tankar om detta.
Med risk för att bli kritiserad skall jag nu ge mig in i
debatten genom att återberätta något jag hörde på radion för ett tag sedan att ”det
har gått mode i att bli kränkt” det pratas i alla förekommande medier om
kränkningar i alla former. Även Stig Björn Ljunggren i UR programmet om
Härskartekniker menade att vi är så lättkränkta i dagens Sverige.
Jag skall inte på något sätt försvara den som kränker med
avsikt, jag har själv blivit kränkt och vet hur det känns. Jag har genom livet
haft ganska tuffa jobb som Ordningsvakt och P-vakt, där är kränkningar vardagsmat.
Därför har jag nog en mycket hög tröskel för vad jag anser är en kränkning.
Mina egna barn har jag tränat i att tro på sig själva och
inte låta någon trampa på dem. I vår familj har vi en rå men hjärtlig jargong,
något som de tagit med sig till skolan på gott och ont. Mina barn har aldrig
blivit mobbade, utan snarare ställt sig på den svages sida.
Min farhåga är när jag får en egen klass är att jag inte
kommer att vara lyhörd nog och att inte ta ”i mina ögon skitsaker”/kränkningar
på allvar. Jag har lätt för att säga "bry dig inte om det"
Däremot kommer jag lägga mycket kraft på att stärka elevernas
självkänsla och på det sättet minska deras mottaglighet för kränkningar. I boken
Levd demokrati kallas de för
överlevare, de som utsätts för mobbing men inte känner sig mobbade (Ekerwald,
Säfström, 2012). En människa som är trygg i sin person har högre tolerans mot
mobbing, mobbarna skall inte få lyckas. Vaccinera barnen mot kränkningar!
Jag ger inte upp!
Foto privat
Jag ger inte upp!
Det som är så svårt med kränkningar är att det är upp till den som är utsatt att bestämma om det är en kränkning eller ej. Stiftelsen Friends ( https://friends.se/fakta-forskning/barns-rattigheter/vad-sager-lagen/ ) förklarar begreppet, ger stöd och råd till både barn, elever och vuxna. När man som lärare tar emot elevers berättelser om eventuella kränkningar tror jag att det är viktigt att ha underlag för hur ett samtal om detta kan gå till. Elevhälsan bör tillsammans med rektor ha tips på frågor att ställa till eleven. Det är ofta mycket som händer i klassrummet och utanför och det kan vara svårt för dig som lärare att avgöra vad som egentligen hände, vem sa vad och hur kände personerna i fråga. Ett gott samarbete med Elevhälsan skulle jag säga är mycket viktigt.
SvaraRaderaEleverna behöver även veta om sina rättigheter, barnkonventionen och läroplanens värdegrund. Detta behöver arbetas med kontinuerligt. Det är också viktigt att arbeta med detta av anledningen att elever kan kasta ur sig att du som lärare har kränkt dem och att de ska anmäla dig. Det hoppas jag inte behöver hända, men många elever hör saker som föräldrarna säger och tolkar det på sitt sätt vilket kan vara heltokigt. Genom att arbeta med barnkonventionen, läroplanens värdegrund, känslor och begrepp ökar förhoppningsvis kunskapen hos eleverna. Kanske tar de med sig kunskapen hem och pratar med sina föräldrar också.
Friends har mycket bra information men även olika övningar och lärarhandledning för arbete i skolan ( https://friends.se/stod-rad/for-skolpersonal/ovningar/ ).
Kloka ord! varje dag brottas man med konflikter mellan elever och som du säger är det väldigt svårt att veta vad som hände, och det som känns allvarligt för en gör inte det för en annan. Precis som du säger kan det bli tokigt med sådant som eleverna hört hemma. Min son var mycket tidig med att förstå ironi vilket han tog med sig till skolan, det blev inte alls bra när hans kompisar inte förstod att han skojade.
RaderaTack för tipset skall kolla in Friends hemsida.
Det är ett viktigt och väldigt intressant ämne du tar upp. Jag tänker att det är viktigt att skolan har en tydlig och aktuell likabehandlingsplan och ett aktivt förebyggande likabehandlingsarbete. Detta för att man som lärare ska kunna ha det som stöd och hjälp då det uppstår situationer där en elev anser sig ha blivit kränkt. Jag har själv erfarenhet från en VFU-skola där flertalet lärare ignorerat (vad jag ansett vara tydliga) kränkningar vid flertalet, återkommande tillfällen. Kanske för att dessa lärare inte uppfattade allt som skedde som kräkningar? När man pratade med eleverna på denna skola hade de också väldigt skilda uppfattningar kring händelserna, vissa blev upprörda och kände sig illa berörda när något skedde medan andra inte alls tagit åt sig av vad klasskamrater sagt/gjort. Vi uppfattar och tolkar saker olika och det som jag anser är en kränkning kanske inte min klasskamrat (eller lärare) anser vara lika farligt, men det är ändå viktigt att man som lärare alltid tar elevernas känslor på allvar. Anser sig en elev ha blivit kränkt ska detta också respekteras och konflikten ska lösas, även om man som lärare kan tycka att händelsen inte ”var så farlig”.
SvaraRaderaDels tror jag att det är viktigt att man som du skriver Anna Lena, arbetar med att stärka elevernas självkänsla. Detta för att de ska våga stå upp för sig själva, men också att man arbetar mycket med värdegrunden och gruppstärkande övningar. Jag tänker att det kan göra att man får ihop eleverna som grupp och att de förstår att även om man inte är bästa vän med alla i klassen så är det viktigt att man alltid har en schysst attityd mot sina klasskamrater och respekterar varandra.
Att få glåpord kastade efter sig i korridorerna, att bli puttad, slagen och sparkad eller utfryst är många elevers dagliga verklighet. Många lärare och rektorer tar inte mobbning/kränkningar på allvar och har ingen koll på elevernas vardag. Det visar granskning från Skolinspektionen och Beo. ”Det är inte alltid man vågar berätta att det inte är på skoj. Lärarna verkar inte vilja att det ska vara på allvar.”, säger en elev i Skolinspektionens granskning. ”När pojkarna knuffar eller retar och slår oss säger lärarna att de bara är kära i oss. Det får ni stå ut med.”, säger en annan. ”En del lärare säger att elever väljer själva om de ska bli utsatta genom det sätt de klär sig och sina åsikter.” Av Skolinspektionens granskning framkommer det att lärare sällan tar mobbning på allvar. Dessa fakta kommer från en granskning som Skolinspektionen gjorde 2010 och rapporten kom 2011.
SvaraRaderaFörekommer detta även idag, trots att vi fått ny läroplan och att diverse utredningar är gjorda?
Ja, det gör det! Efter att studerat ett antal likabehandlingsplaner och jämfört med flera av de skolor jag kommit i kontakt med genom Vfu och som förälder kan jag säga att skillnaderna är stora. Ju äldre eleverna blir ju vanligare blir härskartekniken att lärarna ignorerar eleverna. På högstadiet är det värst. Eleverna går från klasslärare på låg- och mellanstadiet som har koll och engagemang i klassen till mentorer på högstadiet som bara har dem i vissa ämnen och ingen generell koll på vad som händer i klassen. Eleverna lär sig att trakasserier är en del av vardagen och något man inte behöver bry sig om. Följden blir att de inte tar sig själva på allvar och värsta är att ingen kommer att reagerar när kamrater blir utsatta. Eleverna upplever sällan att de kan lita på lärarna. De känner att lärarna inte vill se vad som försiggår. Många av de mobbade eleverna skulle aldrig drömma om att be lärare om hjälp. De tror att det blir ännu värre om de ”tjallar för läraren”. Det är viktigt att lärare är uppmärksamma och finns på plats för de vanligaste är nämligen att elever mobbas på schemafri tid – raster, lunch eller i omklädningsrummet till gymnastiken. De skolor som har personal på plats under schemafri tid är också de skolor som har bäst klimat. Ökad vuxen närvaro på rasterna, var en åtgärd som en av mina Vfu-skolor hade gjort och det hade gett goda resultat. "Nu ser de ju allt vi gör, och det är bra", sa en elev om förändringen.
Vart vill jag komma med min diskussion, den handlar till största delen om högstadiet?
Jo, jag är fullt enig med Anna Lena och flera andra i inlägget att det viktigaste är att VI ska bygga upp eleverna att tro på sig själva. Det gäller att stå upp för sig själv och gruppen. Tillsammans är VI starka. Det är inte att skvallra när man berättar för en lärare och vi som lärare måste vara lyhörda och verkligen lyssna på eleverna. Vi måste peppa våra elever. Du duger precis som du är! Låt ingen köra över dig! Ni elever har klassråd och skolråd gör era röster hörda. Där skrivs protokoll över det som har beslutats.
Samtidigt är det viktigt att vi diskuterar med eleverna om vad som är en kränkning, allt är inte en kränkning även om man känt sig kränkt. Exempel Pelle kände sig kränkt för att han fick ställa sig sist i matkön fastän han hade stått först i kön dagen innan.
https://www.skolinspektionen.se/sv/Beslut-och-rapporter/
Jag tycker att du har helt rätt i det du skriver kring kränkningar. Jag tycker att jag ser den här trenden av att bli kränkt även i skolan. Det är många barn som tar på sig offerkoftan, vilket också lätt kan leda till att man tar för lätt på kränkningar bland eleverna. En viss elev som kommer fram ofta, eftersom denne har blivit "kränkt" kan lätt få en stämpeln som offret. Jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt att se att till och med barn har uppfattat den här trenden och det är definitivt något som vi vuxna och lärare måste bryta. Kanske genom att ta upp kränkningar i klassrummet och reflektera kring vad ordet kränkning och mobbing egentligen betyder, kanske tillsammans kika på skolans likabehandlingsplan. Ett sådant arbete gynnar förhoppningsvis både offret och förbrytaren!
SvaraRaderaDetta är en tanke som har slagit även mig, att det är viktigt att man tar elevernas känslor på allvar. Jag är inte heller den lättkränkta typen, och därför kan det vara svårare att förstå en elev som istället är väldigt känslig. I en klass med 20 elever är det också 20 olika individer där någon kommer vara lättkränkt och någon kommer vara betydligt mer hårdhudad. Det är nog ändå otroligt viktigt att arbeta med elevernas självkänsla, precis som du skriver. Samtidigt är det också viktigt att de mer hårdhudade eleverna förstår hur det kan kännas för någon annan, även om man själv inte hade upplevt situationen likadant om man varit den som blivit utsatt. En förståelse för varandras olikheter är kanske den största byggstenen av vårt fundament i klassrummet!
SvaraRaderaMycket intressant det du tar upp, då det förekommer mycket prat om kränkning på skolor och att eleverna vet om att de kan anmäla oss lärare om de känner sig kränkta. Det känns som att alla skolor bör tala om vad ordet kränkt och mobbad innebär, att det är vid upprepade tillfällen som en person blir utsatt för negativa handlingar av andra personer som är en kränkning. Som du säger så behöver eleverna få veta vad som är rätt och fel, alltså hur de ska tilltala varandra och självklart säger barn saker till varandra då de är arga och då ska grunden finnas i hur de ska tala till varandra och vi ska prata med behörig elev om hur de kunde sagt eller löst konflikten i stället för att kalla någon för elak saker. Att samtidigt stärka sina elever och barn är otroligt viktigt med, att kunna stå upp för sig själv och för andra, att acceptera att vi är olika och att det är bra, att helt enkelt acceptera varandra som vi är!
SvaraRaderaEn balansgång att ta eleverna på allvar då de är ledsna över att någon har retats med dem och samtidigt stärka dem, genom att säga att du är hur bra som helst, men visst måste vi prata med personen som sagt eller gjort fel och visa att det inte eller aldrig är okej att vara otrevlig mot andra.
Att ta sig tid och att ge eleverna verktyg att kunna lösa sina konflikter tror jag stärker dem och att ständigt ha t ex Olweus/ antimobbing samtal och övningar i klassen för att göra varje individ stark och trygg, samt att vi lärare följer mobbingstrappan, alltså de steg som gäller för någon som är utsatt för kränkande beteende. Åter till att äldre elever vet om att de kan anmäla en lärare för kränkande beteende är bra om de verkligen ständigt utsätts för att bli kränkta, men jag tror att den lagen även har gjort att många lärare inte vågar gå in i diskussioner eller grupper av elever som tillsammans kränker andra. Det är ett problem anser jag, vad anser ni om detta? Har ni läst eller hört något om fall där detta hänt, att en lärare inte riktigt vågar gå emot äldre elever för att de kan bli anmälda?
Intressant ämne och mycket bra tankar. Som du skriver i inlägget tror jag också på att jobba mycket med elevernas självkänsla för att på så sätt inte ta åt sig av kränkningar. Givetvis som lärare är det viktigt att lyssna på varje elev som upplever att den blivit kränkt och reflektera över varför eleven känner sig kränkt. Finns det grunder för detta? Sedan kan en lärare agera utifrån bl.a. likabehandlingsplanerna. Att diskutera med en berörd elev och att diskutera överlag om kränkningar i en klass är viktigt för att uppmärksamma eleverna på vad som inte är en rättvis behandling.
SvaraRaderaPå tal om äldre elever och deras vetskap om att anmäla en lärare så kommer tankarna tillbaka till en rapport som berör detta. Enligt Lärarnas riksförbund arbetsmiljörapport(2015) beskrivs konkreta förslag på hur situationer kan förändras i skolans värld. Ett förslag är att ha rutiner för hur en lärare ska agera i våldssituationer eftersom rapporten antydde att flera lärare känner just rädsla för gå emellan sådana situationer.
väldigt bra tankar, ja, det är väldigt viktig att eleverna ska känna sig trygga i skolan samt de har rätt till att uttrycka sina åsikter fritt, utan någon from av kränkning. Diskussioner i klassrummet är en stor hjälp som kan påverka eleverna på ett bra sätt, med hjälp av diskussioner får eleverna veta mer om ordet ”mobbning” samt sina rättigheter.
SvaraRaderaKränkningar och mobbing är och kommer vara ett stort bekymmer för oss när vi kommer ut i skolorna. Det jag kan känna i den diskussionen om att stärka elevers självkänsla och visa dem att man ska tro på sig själv o skita i vad andra tycker om ens sätt att vara eller klädsel håller jag helt med om, men(!) kommer det till sparkar, slag, puttar o grova glåpord eller utfrysning så måste man som lärare lägga till en högre växel. Det svåra är som några av er nämnt, att få veta vem som gör vad. Jag funderade på om ett bra alternativ kanske kunde vara att skolan har tema-perioder kring kamratskap/mobbning plus att varje klass håller diskussionen och gruppkänslan vid liv. Som vi vet jobbar alla lärare olika, därav kanske detta kan vara ett sätt för att "veta" att alla i skolan tar del av det?
SvaraRaderaVäldigt intressant och ständigt aktuellt ämne du tar upp. Spännande att läsa det ni andra skriver i kommentarerna, om vad ni har upplevt och vad ni har för idéer. Jag håller med om att det är viktigt att barnen tidigt får veta om sina rättigheter, om vad kränkningar är och framförallt vad som är okej och inte. Det där va som är okej och inte är förstås väldigt individuellt som många skriver. Det tror jag också kan handla mycket om mognad och vad man är van vid. Ett barn som t.ex. förstår sarkasm förstår att en del av de elaka sakerna som sägs, kanske inte alltid är så allvarligt menade. De förstår den jargongen.
SvaraRaderaFör att komma till rätta med kränkningar i klassen krävs att man pratar mycket om det och eleverna får förståelse för varandra. Jag tror inte helt man kan komma bort från dessa problem, men jag är övertygad om att ju mer man pratar om det desto bättre blir det.
Först och främst måste läraren vara påläst om vad som gäller när en elev utsätts för diskriminering eller kränkande behandling, så att hen vet vad som ska göras om en situation uppstår. Sedan måste man som lärare kunna bortse från sig själv, och ha förståelse för att andra kan bli ledsna för sånt som jag själv bara skulle rycka på axeln åt. Det är också viktigt att man frågar den som har blivit utsatt för något, hur den känner? Om personen har tagit det som en kränkning eller ej.
På min Vfu-skola arbetade de ganska mycket förebyggande mot mobbning och kränkningar. En lektion i veckan var vigd åt detta. Under denna lektion så hade de samarbetsövningar, och mycket diskussioner med öppna frågor. Som t.ex. hur skulle du känna om någon gjorde/ sa så här till dig? Vad skulle du göra om någon gjorde såhär mot din kompis? Om någon gjorde nåt dumt mot ett barn som du inte känner? Jag tror att det är bra att ha sådana övningar för att stärka gruppen och få eleverna att tänka mer på andra.
I den här diskussionen ligger fokus på sådant som händer i skolan. Det som blir allra svårast är nog att se och reagera på kränkningar på nätet.
Lättkränkt eller inte, jag tror att alla har någon form utav erfarenhet av att ha blivit utsatt för en kränkning vilket gör att vi lätt kan sätta oss in i en utsatts situation, tycker vi. Men jag tror att en del utav problemet när man diskuterar sådana här ämnen är att man utgår från sin egen uppfattning när man diskuterar kränkande behandlingar. Istället för att det ska ligga fokus på vad som hänt (även om det såklart också kan vara av stor betydelse) och hurvida det var kränkande eller inte så tycker jag att man borde utgå från den utsattes känsla av saken. En elev som blivid illa behandlad kan ta jätteilla vid sig eller rycka på axlarna och gå vidare, och det kan väl vara helt okej. Men uppföljningen måste grundas utifrån den enskilda individens upplevelse och om egenvärdet fick sig en rejäl törn är det såklart viktigt att stötta upp detta igen, och att klargöra för den som utfört kränkningen vad handlingen resulterade i är också viktigt. Viktigt tycker jag är att lägga fokus på att förmedla "det som hände fick den här personen att känna så här å så här, kan du förstå det? Hade du känt likadant om du utsattes för detta? Vill du förklara vad som hände?" och inte bara "du får inte..., det är fel att..". Jag tror absolut att det kan vara gynnsamt att stötta eleverna i deras självkänsla och försökta skapa förståelse, acceptans, tydliga regler men jag tror också att inverkan man kan göra som lärare på hur en elev uppfattar saken är begränsad och istället påverkas mycket mer utav familjebakrgrund, personlighet, självkänsla, egna erfareneheter o.s.v. Därför är det viktigt att möta alla elever ur ett individperspektiv och lyssna och fråga mer än att tolka, så man inte projiserar föreställningar eller egna erfareneheter/känslor på eleven och sen gå vidare utifrån det. Och man kan alltid lära eleverna strategier och metoder att ta till när situationer uppstår.
SvaraRaderaIntressant det här med kränkningar. Jag hörde på p3 i morse och jag upplevde att presentatorerna använde ordet kränkt lite väl mycket. Det handlade om duploklossar och en av presentatorerna hade väl duploklossar hema för att hon hade barn och då upplevde hon sig kränkt.(låg säkert mer i det men jag kom in i mitten av programmet).. Det jag reagerade på var hur mycket ordt används som ett skoj... Jag tycker att kränkning är allverligt och dessa presentatorer skojade runt och det var kränkningar hit och kränkningar dit. Osmakligt tycker jag, som att sjoka om cancer.
SvaraRaderaKränkande behandling innebär att ett barns eller elevs värdighet kränks (skolverket)Jag tror att det är viktigare att lyssna på eleverna och försöka få dem att lösa sina egna konflikter, man kan ju bara ge dem verktyg i att lösa deras konflikter och att lära dem att se andras perspektiv och inte bara deras egna.Barn i lågstadieåldern har en tendens att bara se "jaget" och inte tänka på de andra. det här är något som jag ser som min uppgift att lära dem som lärare. Så att man lyssnar på varandra, respekterar varandra istället för att erfara att man blir kränkt.
Helt otroligt sidospår som jag fortfarande förvånas över. Jag har haft samtal med elver nu, som tycker att det är för pratigt i klassrummet.. gissa vilka elever det är... de som pratar mest, hur får man dem att inse att om alla är tysta och ger varandra arbetsro så uppstår faktiskt arbetsro.. men de har inte förmågan att se jaget än.