Eftersom jag redan hunnit
läsa några av veckans blogginlägg har jag sett att många precis som jag har
fastnat för UR-serien ”Rektorn” och frågor runt elever med svenska som
andraspråk. Av den anledningen hade jag först tänkt mig att skriva mitt
blogginlägg om något annat, men detta är ett område som jag finner intressant
av många anledningar. Dels så är min man från Polen och när jag träffade honom
för snart tio år sedan kunde han inte ett ord svenska, och knappt någon
engelska heller, vilket innebär att jag under dessa år har fått följa hans
språkutveckling. Att min man kommer från Polen innebär även att vi umgås med
andra familjer som flyttat från Polen till Sverige och som även de håller på att utveckla
sin svenska. Jag har även jobbat som lärare på SFI och läser för tillfället en helgkurs på
distans i svenska som andraspråk, så när jag stötte på kapitlet ”När man inte
tillhör gruppen från början” i ”Normkritiska perspektiv – i skolans
likabehandlingsarbete” så kanske det inte är så konstigt att jag fastnade för
det.
Kapitlet tar upp mycket
som är intressant. Bland annat att elever kan känna sig särskiljda, utanför och
okunniga i den svenska grundskolan samt hur de har en längtan efter att få
tillhöra klassgemenskapen. Detta är något som även rektorn Lina lyfter i ”Rektorn”.
I kapitlet jag fastnade för lyfter Torpsten (2014) att interaktionen mellan
elev och lärare är avgörande för språktillägnande och att eleverna når bäst
resultat när de känner att de ingår i klassens lärandegemenskap. Motivation och
gemenskap lyfts som två begrepp som är starkt kopplade till lärande där gemenskap
anges som viktigt för att eleverna ska kunna utveckla det svenska språket och
känna tillhörighet. Något som lyfts i kapitlet och som jag tyvärr känner igen är att vissa lärare upplever ett annat modersmål än svenska
som problematiskt, att de har negativa attityder till och tänker
kompensatoriskt i förhållande till andraspråkselever samt att de upplever
utländsk bakgrund som en brist. Detta känns sorgligt även om undervisningen av
andraspråkselever självklart ställer andra krav på läraren. Något jag reagerade på under min VFU var att svenska som andraspråksundervisningen angavs
som en extra anpassning när svenska som andraspråk egentligen är ett eget ämne som ska vara
likvärdigt med ämnet svenska, även om fokus ligger lite olika då det är
skillnad på att lära sig ett andraspråk gentemot all lära på sitt modersmål.
Att andraspråksundervisningen kan upplevas som indirekt diskriminerande är
något annat som lyfts i kapitlet ”När man inte tillhör gruppen från början” och
här tänker jag att hur vi pratar om ämnet med elever och föräldrar kan vara av stor betydelse. Kapitlet
väcker många frågor och funderingar och jag skulle nog kunna skriva hur mycket
som helst om detta men då skulle inlägget bli alldeles för långt. Det jag framförallt
funderade över när jag läste kapitlet är på vilka sätt vi kan jobba för att andraspråkselever ska känna
tillhörighet och motiveras i sitt lärande. Kom gärna med tankar och funderingar kring detta.
Bild hämtad från Creative Commons
Skapad av: espertus
//Therese
Jag fastnade för det här ämnet också efter att jag sett serien om rektorn.. Det jag fick upp ögonen för var Linas konstaterande kring vad det är som andraspråkseleverna behöver. När hon menade på att en till lärare i klassrummet är bra när fler behöver hjälp men! då måste dom förstå först. Och vad behöver man för att förstå då jo tid! När en av eleverna berättade att alla i hennes klass gick på extrahjälpen och då påpekade varför inte den läraren la om sin undervisning helt och hållet för att nå ut till eleverna bättre.. Det var ett mycket bra resonemang tycker jag från en elevs sida.
SvaraRaderaJag tror därför stenhårt på de här intensivgrupperna man kan ha med elever i matte och svenska under några veckors tid. Som du själv skrev att lärande blir som bäst när man känner en gemenskap, man blir motiverad då och lär sig bättre. De elever i klassen på Ronnaskolan lärde sig uppenbarligen inte lika mycket på de ordinarie lektionerna att de behövde extra hjälp. Men de nådde inte fram i alla fall. Resultatet kom ju efter intensivträningsveckorna, när man bara behöver fokusera på ett ämne. Svenskan ligger ju till grunden för alla andra ämnen. Förstår man inte svenskan halkar man ju efter i allt och ger inte eleverna rättvisa förhållanden till att lyckas.
Jag citerar det du skrev "svenska som andraspråk egentligen är ett eget ämne som ska vara likvärdigt med ämnet svenska".. Det ska vara likvärdigt men hur likvärdigt är det egentligen. På min skola hade man kanske dom lektionerna 1-2 gånger i veckan och vissa lektioner var extra anpassade. Och hur många gånger har man det vanliga svenskaämnet? Minst en gång om dagen.. Inte likvärdigt någonstans.
Jag tror att de blir motiverade och känner gemenskap om vi ger dom rätt möjligheter och verktyg, med andra ord tid tid tid och grundläggande kunskaper i svenska under en längre tid. Men skulle det vara möjligt? Jag tänker att då borde kanske specialpedagogerna bara jobba så och mindre med att plocka elever under enstaka lektioner?
/Amanda Kvick
Jag håller med om att det var klokt av elev att reflektera över varför inte den läraren kunde vara med extra i klassrummet istället. När min son gick i förstaklass var de tre lärare på två klasser. Det samma när han gick i fjärde klass. Jag vet att många skolor infört ett sådant trelärarsystem och jag tror att det är något som kan underlätta både för elever och lärare. Som du nämner är tid en viktig faktor och om det finns ekonomiska resurser till att ha en extra lärare i klassrummet innebär det mer tid för varje elev. Jag tänker också på det du nämner om att en elev ifrågasatte varför inte läraren lade om sin undervisning helt för att nå ut till alla elever. jag tycker att det eleven lyfter är väldigt viktigt, att som lärare se över undervisningen med jämna mellanrum och vad som kan göras bättre. Just när det kommer till andraspråkselever är det till exempel viktigt att arbeta språkutvecklande i alla ämnen. Något som även har visat sig vara till nytta för de elever som har svenskan som sitt modersmål.
RaderaJag tror också på att intensivträning kan vara ett bra alternativ för att utvecklas snabbare i vissa ämnen. Jag vet att jag nyligen läste något om detta men minns inte vart. Det jag läste handlade i alla fall om att det för elevernas del kan bli svårt att få ett sammanhang i det de lär sig när skoldagen är så uppdelad. En liten stund svenska, en liten stund matte och så vidare. Kanske låter det bekant? Vet även att jag läste under svenska kursen om fördelarna med upprepad läsning vilket jag också ser som en typ av intensivträning.
Jag håller med om det du skriver om att svenska som andraspråk i de lägre åldrarna inte alls känns likvärdigt med svenskan. Visar man sedan ämnet som en extra anpassning för eleverna känner jag att detta direkt bidrar till att ämnet får en lägre status än svenskan. Detta tänker jag är sådant som kan påverka motivationen på lång sikt, även om jag inte märkt av det nämnvärt när i de yngre åldrarna.
När det kommer till motivation och att känna gemenskap tror jag också på att ge eleverna möjligheter och verktyg. Jag tror så klart att det är bra för eleverna att få en viss del undervisning i svenska som andraspråk eftersom den undervisningen har en annan utgångspunkt. Barn med svenska som förstaspråk har redan en språklig bas de kan fortsätta att utveckla när de kommer till skolan medan andraspråkseleverna behöver utveckla denna bas samtidigt som de behöver utveckla de ämnesspecifika ord som behövs. Detta tänker jag kräver att även jag som lärare har kunskap och verktyg att ta till för att hjälpa dem med detta.
Ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat också, därför är jag gärna med i diskussionen! Det är en balansgång just det där som Amanda skriver om, att specialpedagoger/SVA lärare plockar ut enskilda elever, kontra att eleven ska känna en tillhörighet och gemenskap med klassen. Det är ju förmodligen väldigt bra för eleverna när de får komma iväg och hårdträna hos en specialutbildad för ämnet, men det betyder ju samtidigt att de exkluderas från klassen och klassrummet. Men jag tänker att sålänge det finns ett gott klimat i klassrummet, med goda relationer, så kanske heller ingen reflekterar kring att vissa elever går iväg och inte är med på alla lektioner. Jag tror att vi måste börja där, att skapa gott klassrumsklimat och goda relationer i klassrummet. Att alla elever accepterar varandra för vilka dem är och att det inte blir något elakt prat om vem som läser vilket ämne.
SvaraRaderaKonceptet som ofta används på högstadiet, där en elev läser svenska i ett annat klassrum, men är med en klass på slöjd, hemkunskap, idrott och bild tycker jag är ett bra sätt för att snabbt inkludera nyanlända elever och få dem att känna gemenskap.
Motivationen är en svårare fråga! Det är klart att eleverna kan tryckas ner av att behöva gå ut från klassen och samtidigt också veta att den har svårare än de andra i klassen och kanske inte presterar lika högt. Men frågan är om det jag beskrivit ovan, ett gott klassrumsklimat, inte kan hjälpa till på den fronten också? Att eleven känner att den vågar testa, att den vill lära sig och att ingen skrattar om den gör fel. Jag tror säkert att det kan vara motivationshöjande. Samtidigt också ifall kompisarna hjälper till att pusha och är stöttande. De kan nog gynnas mycket av det. Eller vad tror ni?
Jag håller med dig helt i att klassrumsklimatet är jätte viktigt både för att eleverna ska känna acceptans och för att de ska känna gemenskap. Därför är det jätte viktigt att redan från början jobba för detta. Jag tror att jag tagit upp detta i flera av de kommentarer jag skrivit men, eftersom självbild och språk är starkt sammankopplade är bemötandet i skolan väldigt viktigt. Det är till exempel viktigt att de nyanländas försök att kommunicera bemöts med intresse, uppmuntran och respekt för att de inte ska tappa lusten för att försöka kommunicera. Detta är så klart något som hör till ett tillåtande klassrumsklimat. Jag har läst att flera undersökningar har gjorts som visar att fördomar kan leda till låga förväntningar på eleven vilket hos eleven i sin tur kan leda till ett negativt självuppfyllande beteende. Även detta har ju med klassrumsklimatet att göra. Det är viktigt att eleverna får känna att lärare och klasskamrater tror på att de kan. Nyanlända elever kan ha väldigt olika bakgrund men en sak har de alla gemensamt och det är att de alla har brutit upp från en välbekant tillvaro där de behärskade språk och sociala koder. För dessa barn är en välfungerande och trygg vardagsmiljö av stor betydelse. Ett gott klassrumsklimat är ju en del av en välfungerande och trygg vardagsmiljö. Så jag tror precis som du att ett gott klassrumsklimat är jätte viktigt.
SvaraRaderaJag började min Vfu samma vecka migrationsverket hade stängt flyktingförläggningen som låg inom skolans upptagningsområde men jag hann prata med Muhammad som hade jobbat med de syriska barnen på skolan i 1 ½ år. Muhammad jobbade som studiehandledare och tolk på arabiska och var anställd av Migrationsverket.
SvaraRaderaHan ansåg,
att lära sig svenska är väldigt viktigt, men i och med att dessa barn hade varit på flykt länge hade de missat mycket av det de ska kunna i sin ålder i andra ämnen och då är det bättre om eleverna får chansen att tänka och formulera sig på sitt modersmål, med en studiehandledare, klasskompisar som talar samma språk, så utvecklas både språket och ämneskunskaperna samtidigt. Det brukar ta mellan fem och åtta år innan man lär sig ett nytt språk såpass bra att det går att lära sig andra ämnen på det nya språket. Den tiden har de nyanlända inte.
Muhammad både tolkade lärarens instruktioner under genomgångar och förklarade sedan uppgifterna på arabiska i klassrummet så att eleverna kunde vara kvar i gemenskapen i klassen. Elevernas kunskaper i svenska blev bättre och bättre och mindre tolkning behövdes.
Samtidigt som dessa barn kom till klassen från Syrien kom en flicka till klassen från Turkiet. Hennes pappa hade arbetsinvandrat till Sverige två år tidigare så han kunde lite svenska. Hon fick inte samma förutsättningar som de andra eleverna för hon pratade turkiska. Ingen tolk, ingen studiehandledare inte heller någon modersmålslärare. Vart vill jag komma med det här inlägget, jo att det är tur och träff var de hamnar i Sverige och vilka resurser som finns i just deras språk. Det tar mycket längre tid för flickan från Turkiet att lära sig svenska och dessutom är det svårare för henne att ta till sig kunskaper i andra ämnen i och med att hon inte kan få förklaringar på turkiska. Då blir ju inte utbildningen likvärdig, för hon får inte samma chans.
Likvärdig utbildning
Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter och kunskaper (Skolverket, 2011, s. 8).
Jätte intressant att ta del av dina erfarenheter Annika och jag håller med dig. För att skolan ska ge modersmålsundervisning tror jag att det behöver vara minst fem elever med samma modersmål om inte detta har ändrats. Detta ger ju så klart inte alla elever samma förutsättningar. Det du beskriver angående de syriska eleverna stämmer in bra på det jag har läst i den helgkurs jag läser i svenska som andraspråk, att det underlättar språkutvecklingen om eleverna får koppla samman det de lär sig på och om det svenska språket med sina tidigare kunskaper.
RaderaIntressanta delar du lyfter upp i din kommentar, Annika och jag håller med dig om att det har stor betydelse om man får möjlighet till stöd på sitt modersmål! Jag arbetade lite med SVA under förra vårterminen och hade då tre elever som jag skulle prata lite extra svenska med, prata kring bilder och lära begrepp. Det var suuuupersvårt att veta vad man skulle "lära dem". Något som var kul här var att en av eleverna kunde hjälpa en annan som då var ny i klassen och inte kunde mycket svenska genom att förklara begrepp på deras språk. Utöver det så upplevde jag inte att dessa barn hade någon egen modersmålsundervisning, de gick förvisso i förskoleklass under tiden men jag tänker att det är ändå viktigt att stödet finns där från början för att även få stöd i det sociala? De lokala flyktingförläggningarna har stängt ner idag och samtliga tre elever har därför flyttat till andra kommuner, vore intressant att se hur deras stöd hade sett ut om de hade fått fortsätta i årskurs 1 här - hur man hade arbetat med ämnen etc.
RaderaEtt mycket intressesant ämne du tar upp som behöver diskuteras. Det känns som om skolorna prövar sig fram och att det görs olika på olika skolor. Det känns som att detta är en fråga för Sveriges politiker att ge alla skolor mer bidrag så att alla elever som pratar ett annat språk för de resurser som de har rätt till. Jag tror det är så att om en skola tar emot flyktingbarn så får de ett bidrag som ska kunna gå till att det finns en lärare som kan tolka och vara med i klassen så att eleverna blir delaktiga i gemenskapen. Men hur görs det om det är många språk som ska översättas?
SvaraRaderaDet är en svår fråga att ta ställning till då det låter bra med en förberedelseklass där de pratar sitt hemspråk, men lär sig svenska samtidigt. Det verkar bra då läraren kan se vart de befinner sig kunskapsmässigt så att de kommer in i rätt klass.
Men självklart så tycker jag att barnen ska integreras i klasserna och känna sig delaktiga i det sociala samspelet. Skolväsendet ska vila på en demokratisk grund. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på, (Skolverket, 2011,s.7).
Jag håller med dig om att det är en väldigt svår fråga. Det jag tänker är att det i förberedelseklasserna kanske finns lärare med rätt kunskaper om hur de här elevernas språkutveckling gynnas bäst. Här kanske det finns större möjlighet att utgå ifrån de här elevernas förutsättningar. Samtidigt har jag läst att det tyvärr är en väldigt låg procent av dessa lärare som har rätt utbildning. Förhoppningsvis ser det annorlunda ut nu, eller i alla fall hoppas jag att det är på väg att vända. Däremot tror jag att det är väldigt viktigt att ha de praktiska momenten ihop, till exempel idrott, och lunch, raster mm.
RaderaAllt ni skriver låter bra i mina ögon men min verklighet ser tyvärr inte ut så. Jag arbetar på en mindre skola i en mindre kommun där tillgången på modersmålslärare är minst sagt begränsad. Just nu har vi en elev i vårt klassrum som kom till klassen två veckor efter att han landade i Sverige. Vi har inte lyckats få någon modersmålslärare så nu sitter han där utan att förstå ett ord av vad som sägs i klassrummet. Nyfikenheten som lyste i hans ögon är borta och han ser allt mer uttråkad ut.
SvaraRaderaHär skulle man önska att det fanns någon hjälp att få, i dagens tekniska samhälle borde det kunna gå att få hjälp på distans eller via skype. Han är integrerad i klassen och lär sig allt mer svenska under rasterna, men det hjälper inte honom när vi inte kan förklara att vi skall åka till badhuset i morgon. Med tanke på honom kan jag inte välja om det är bäst med intensivkurs eller klass. med honom i tanken är vad som helst bra. Här behövs pengar och resurser.
Jag är tyvärr inte förvånad när man hör hur stor procent av invandrarbarnen som inte klarar skolan med godkänt.
Å vad tråkigt att höra. I många fall är det nog så att pengar saknas för att få de resurser som behövs. Som jag skrev i en tidigare kommentar är en kommun skyldig att anordna modersmålsundervisning om det inom kommunen finns en grupp på minst fem elever och man kan finna lämplig lärare. I de fall detta inte finns gissar jag att det blir en hel del elever som faller mellan stolarna och går miste om denna möjlighet. Något som är väldigt sorgligt och precis som Annika tar upp i sin kommentar blir det ingen likvärdig utbildning.
SvaraRaderaI de här fallen tänker jag ändå att det är viktigt att det finns personal på skolan som är behörig i svenska som andraspråk så att eleverna kan få undervisning utifrån den kursplanen. Grundskolans kursplan i svenska som andraspråk är framtagen utifrån tanken att en elev som börjar med svenska som andraspråk i årskurs ett och sedan läser det under hela grundskoletiden ska ha haft möjlighet att tillgodogöra sig sådana kunskaper i svenska att eleven kan läsa svenska på gymnasiet. Sen förstår jag ju så klart att vägen dit kan vara både lång och krokig.
Känner igen bilden som Anna Lena målar upp tyvärr, på skolan som jag arbetar (som är en liten skola i ett mindre samhälle) suckades det och stönades det när två nyanlända skulle börja. Dock har de modersmålsundervisning ett par gånger i veckan, en SVA lärare och en arabisktalande kvinna.
SvaraRaderaNär jag nyligen börjat på skolan blev jag tillfrågad att hoppa in som vikarie i en klass där en av dessa elever går, och precis som du säger där satt ett barn med nyfiken blick som ville lära sig. Jag kände mig så oerhört otillräcklig då jag inte fått någon som helst information om denna elev men desto mer om de stökiga eleverna. Om ett par veckor ska jag in i den klassen igen och det ska bli spännande att se om den nyfikna blicken finns kvar ( hon hälsar alltid glatt på mig, så jag kanske inte var så kass som jag kände mig efteråt.)
Man kan tycka att med alla dessa nyanlända som kommit borde man se möjligheterna att ta tillvara de kompetenser som finn och använda det som hjälpmedel i skolan.Det finns många vuxna som lärt sig svenska (och har bra utbildning) som skulle kunna fungera som resrurs i skolan och underlätta för både lärare och elever.
Jag håller med dig, att det skulle underlätta med fler resurser i skolan. Det skulle även skapa fler arbetstillfällen. Tyvärr är det nog ekonomin som många gånger sätter käppar i hjulen. Precis som du beskriver att du känner sig otillräcklig tror jag att många aktiva lärare också känner. Jag tror att det leder till en osäkerhet när de inte vet riktigt hur de ska jobba med dessa elever och att det känns jobbigt när de hamnar efter i undervisningen. Av just den anledningen har jag valt att läsa en kurs extra i svenska som andraspråk på 30hp för att ha lite mer kött på benen inför min framtida yrkesroll. Alla kanske inte har lust eller möjlighet att göra som jag har valt att göra och då tänker jag att några kompetensutvecklingsdagar eller liknande skulle kunna avsättas i syfte att ge lärarna mer kunskaper inom detta område. Kanske kan SvA läraren på skolan tipsa om arbetssätt, böcker, material mm? och så kan övriga lärare få tillfälle att ställa frågor mm.
RaderaMycket tankvärt skrivet av er alla, jag har inte personliga erfarenheter av att lärare uttryckts sig negativt över andraspråkkunskaper. Men bevisligen finns de tyvärr som du nämnde Therese och även Torpsten. Ann christin hänvisar till studier där andraspråkelever inte vill något annat än att känna sig som accepterade. Skolor där andra modersmål än svenska ses som brister! Tänker då på hur Lina (rektorn) resonerade om hur stor tillgång språkkunskaper/modersmål egentligen är, inspererande! Det ska jag försöka ta efter.
SvaraRaderaMin kommun arbetar med förberedelse klass för de nyanlända men med regelbunden kontakt med klassen som ökas efterhand. Kanske inte helt perfekt i hänsyn till klassgemenskapen, men alternativet kanske är att andraspråelever får sitta i klassrummen utan att förstå något som påpekats av andra i den här tråden.
Inspirerande inlägg Daniel och jag håller med dig i det du skriver. Jag tycker att det låter som ett bra alternativ med förberedelseklass där kontakt med klassen ökas efterhand. Vi har lika dant i min kommun men bara från åk 4 och uppåt. Hur ser det ut i de yngre åldrarna i din kommun? Jobbar de på samma sätt där?
RaderaJag tror att alla klasser måste arbeta aktivt med gemenskapen för att alla elever ska känna tillhörighet. Å ena sidan kan jag förstå att språket är en stor del men jag har inte upplevt det som något problematiskt i de klasser jag träffat under mina vfu-perioder. Där har de eleverna varit delaktiga på ungefär hälften av klassens svenskalektioner och de andra har de ingått i en SVA-grupp. Förvisso har lärarna då anpassat lektionsinnehållet för att SVA-eleverna inte ska missa något som hela gruppen behöver.
SvaraRaderaHur man rent praktiskt ska göra för att skapa känslan av tillhörighet är otroligt svårt att svara på, det är säkert helt olika beroende på vilken klass det gäller. Men, jag tror som sagt att alla klasser behöver arbeta aktivt för att skapa och upprätthålla en god gemenskap. Finns den tror jag att "vi-känslan" kommer rätt automatiskt.
Det låter klokt. Det du beskriver angående att lärarna anpassat lektionsinnehållet för att SVA-eleverna inte ska missa något som hela gruppen behöver tycker jag låter som en bra lösning. Det är något som jag tycker är viktigt att tänka på för att ge alla elever chansen att nå upp till de kunskapskrav som anges i slutet av åk 3 i alla ämnen.
Radera